Det vilar något ödesmättat bakom bilderna på greker som firade ”segern” i söndagens folkomröstning. Sådant som vi sett förr genom historien, när människor till exemplet jublat för att deras nation av en eller annan anledning bestämt sig för att gå ut i krig.
Grekerna röstade, med god marginal, nej till det sista (slutgiltiga?) förhandlingsförslaget. Det som skulle räddat Grekland från statsbankrutt, men som enligt landets demagogiske premiärminister Alexis Tsipras inte var bra nog. Värt att lägga märke till: Tsipras uppmanade alltså sitt eget folk att rösta nej till ett räddningspaket som han själv varit med om att förhandla fram! Detta enligt Tsipras egen mening i syfte att kunna omförhandla avtalet ytterligare en gång med för Grekland bättre omständigheter.
Det är ett spel med höga insatser, där Tsipras överskattar sina egna förmågor å det grövsta. De övriga EMU-länderna är nämligen inte alls beredda att gå honom till mötes. Tysklands vice förbundskansler Sigmar Gabriel finner det exempelvis meningslöst med nya förhandlingar över huvud taget.
Det är inte svårt att hålla med honom. Hela situationen är absurd. Det är inte upp till en låntagare att i efterhand ändra villkoren för en skuldförbindelse och grekerna är verkligen skuldsatta upp över öronen. I grund och botten handlar frågan istället om de övriga euroländernas välvilja – liksom naturligtvis storpolitiska hänsynstaganden.
Förutom den omedelbara oro en eventuell grekisk statsbankrutt skulle innebära, kan Tsipras också hota med att vända sig österut – till Vladimir Putins aggressiva Ryssland, som gärna vill slå split inom EU.
Den ekonomiska oro som skulle följa på en sannolik så kallad grexit – det vill säga att Grekland lämnar EMU – får emellertid ställas mot de negativa konsekvenserna av att gå Aten till mötes. Skulle det senare ske har nämligen Tsipras utpressningsdiplomati fungerat. Vad säger att inte andra länder med ekonomiska problem skulle pröva sin lycka? Och vilka spänningar skulle det inte bygga in i en europeisk union, där särskilt de tyska skattebetalarna börjar tröttna på att ständigt agera finansiell räddningspatrull?
Istället bör vi naturligtvis respektera grekernas demokratiska val! De har (ehuru kanske inte helt medvetet) i folkomröstning i realiteten valt att tacka nej till ytterligare nödlån, eftersom de finner åtföljande återbetalningskrav och önskemål om ekonomisk sanering allt för betungande. Må vara, så får också grekerna ta ansvar för den situation de försätter sin nation i.
Grekland kommer att gå statsbankrutt och förmodligen också tvingas överge euron, med i sin tur svåröverskådliga effekter för såväl ekonomin som välståndet. Beklagansvärt. Men til syvende og sidst grekernas eget val.