Det politiska våldet är inget nytt fenomen, vad som dock är anmärkningsvärt är att det inte ses som ett problem av alla demokratiska ungdomsförbund. Det anses till och med av vissa vara en nödvändighet i den politiska kampen.
Förbundsledningen i Ung vänster har på ett föredömligt sätt försökt sätta stopp för de många lokala förbund som glorifierar våldsvänstern, i huvudsak organisationerna Antifascistisk aktion (AFA) och Revolutionära fronten (RF). Uteslutningarna har haglat, men ännu verkar problemet kvarstå.
Utrensningarna fick fart i och med att förbundsordföranden i Örebro, Markus Allard och dennes efterträdare Axel Frick uteslöts, då båda visat sympatier för RF. Uppsalas ordförande hade inget problem att kalla RF sina kamrater och i Västmanlands gren hade förbundet till och med en RF-medlem i styrelsen, till på köpet dömd för grov misshandel. I sig inte särskilt förvånande med tanke på organisationens politiska strategi.
Västmanlands läns ordförande, Milian Penahi kommenterade saken på följande sätt: ”Vi ställer oss absolut inte kritiska till Revolutionära fronten. Vi menar att den sortens praktik behövs”. Redan under måndagen stängdes ordföranden och RF-medlemmen av.
Att förbundsledningen agerar så pass kraftfullt mot våldsbejakande medlemmar är välkommet och inte en dag försent.
Det är dock uppenbart att utrensningen beror på det mediala tryck som riktats mot ungdomsförbundet efter avslöjandena. Ung vänsters ledning har inget annat val än att agera drastiskt ifall de vill rädda sitt förtroende och inte skada moderpartiet inför valet i höst.
Om det nu vore så att sympatierna för våldsvänstern hade setts som ett problem borde uteslutningar ha skett tidigare, inte som en följd av medias granskningar.
Det är dock inte särskilt förvånande att dessa personer sökt sig till ungdomsförbundet. Som den numera uteslutne Axel Frick säger, har ungdomsförbundet inte skämts för att kalla sig både revolutionärer och kommunister, varför en organisation som RF inte borde ses som något större problem. Det har han egentligen alldeles rätt i.
Med tanke på Vänsterpartiets minst sagt problematiska historia är det avgörande att ungdomsförbundet tar ställning. Dagens uteslutningar tyder på att man historiskt sett låtit våldsvänstern hållas. Med drömmen om revolution som en väg till det perfekta samhället har våldet kunnat ursäktas. Våld för den goda saken kan ju inte vara fel?
Om Ung vänster vill bevisa att det är ett ungdomsförbund på demokratisk grund krävs det att förbundsledningen fortsätter agera. Ett ungdomsförbund med statliga bidrag kan inte fortsätta härbergera våldsbejakande medlemmar. Ytterst sett ligger dock ansvaret hos partiledare Jonas Sjöstedt, som snart kan sitta i Sveriges regering. Han kan inte skylla på unga revolutionsdrömmar.