På senare tid har ett antal debattörer på vänsterkanten hävdat att borgerligheten i Sverige bär ett ansvar för att ha släppt fram främlingsfientlighet och islamofobi. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen skulle vara ett tecken på det. Den norske massmördaren Anders Behring Breivik lät sig också inspireras av detta förråade samhällsklimat, menar man.
Framför allt är det Aftonbladets ledar- och kulturredaktioner som driver denna tes. Men den har även getts stort utrymme på Dagens Nyheters kultursidor.
Ska vi som står till höger ta åt oss av kritiken? Nej, knappast.
Till att börja med så är det direkt fel att påstå att samhällsklimatet blivit råare. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet publicerar varje år något som heter Mångfaldsbarometern. Det är en opinionsundersökning som studerar svenskarnas attityder till invandrare. I den undersökningen kan man inte se någon trend mot ökad intolerans. Tvärtom visar resultaten att över två tredjedelar av de tillfrågade är positivt inställda till invandring.
Det finns en liten grupp på omkring 5 procent som är mycket negativ. Det är den grupp som utgör de verkligt främlingsfientliga. Men den dominerar inte samhällsklimatet.
Därtill bör man påminna sig om att Sverige är ett av de länder där den främlingsfientliga högerpopulismen sist fick fotfäste i parlamentet. Högerpopulismen uppstod som rörelse i Europa redan på 1970-talet. Den har sedan växt och har varit etablerad i länder som Frankrike, Norge, Österrike, Schweiz, Danmark, Nederländerna och Danmark i flera decennier.
I Sverige kom Ny Demokrati in i riksdagen 1991, men partiet överlevde inte ens en mandatperiod. Därefter dröjde det ända till 2010 innan vi också fick ett främlingsfientligt parti i parlamentet. Sverige är alltså ett av de länder som uppvisat allra störst motståndskraft.
Slutligen är det också värt att lyfta fram det faktum att ett av de partier som är bäst på att mota Sverigedemokraterna i grind är Moderaterna. Valstatistiken talar sitt tydliga språk. I de kommuner där M är som starkast, med över 40 procent av rösterna, är stödet för SD mycket lägre än vad det är i landet i övrigt. Sverigedemokraterna fick i senaste riksdagsvalet 5,7 procent av rösterna.
I kommunalvalen i de starkaste M-kommunerna har SD i genomsnitt 3 procent. I traditionella Moderatfästen som Danderyd eller Täby utanför Stockholm verkar det vara omöjligt för SD att få fäste. Här fick partiet 0,7 respektive 1,3 procent. SD växer istället i gamla bruksorter där Socialdemokraterna tidigare varit starka, som exempelvis Bromölla, 16,8 procent eller Landskrona, 15,8 procent.
Anklagelserna mot den svenska borgerligheten faller alltså ganska platt så snart man tittar på de siffror som verkligen beskriver hur främlingsfientligheten har brett ut sig. Det är förvisso alldeles sant att främlingsfientligheten har vuxit. Men det är en alleuropeisk trend som började redan på 1970-talet. Det hände inte igår och det är inte svensk borgerlighet som sovit på sin post. Den korrekta beskrivningen är tvärtom att Sverige som helhet, såväl höger som vänster, har gjort ett mycket bra jobb att hålla intoleransen stången.