De två moderata riksdagsledamöterna Andreas Norlén (M) och Finn Bengtsson (M) har haft under den senaste mandatperioden, förutom sina vanliga parlamentariska uppgifter, haft i uppdrag att fördjupa sig i gängkriminaliteten i Östergötland. Detta har resulterat i en rapport som överlämnades till justitieminister Beatrice Ask (M) tidigare i veckan.
Totalt rör det sig om 22 konkreta förslag, vilka rör både social- och kriminalpolitiken. Riksdagsledamöterna anser att dessa behövs kombineras för att kunna stävja kriminaliteten. Inspirationen är hämtad från Södertälje, där polisen lyckats bekämpa det så kallade Södertäljenätverket som tillskansade sig alltmer makt i staden.
Det är en stor blandning förslag som de två rapportförfattarna presenterar, vilket på ett sätt täcker upp betydande delar av samhället. Detta är också grundtanken i rapporten – varken rättsväsendet eller samhället kan ensam bekämpa denna utveckling, utan ett gemensamt arbete krävs. Därför måste både statliga och kommunala myndigheter utveckla en gemensam problembild.
På det sociala planet föreslår Norlén och Bengtsson bland annat en ökad närvaro, av både allmänheten och polis. Ett förslag är att kommunerna ska sluta avtal med idrottsföreningar som erhåller offentliga bidrag. De menar att en nattvandrar-verksamhet skulle kunna vara en möjlighet för att skapa en närvaro av positiva förebilder i stället för gängledarna.
Huruvida det förslaget verkligen är rimligt är svårt att säga. Det är dock viktigt att ta vara på ungdomar i denna ålder, ty det är då många dras in i kriminaliteten. Ungdomar på glid lockas av snabba pengar och makt, men när de väl ångrar sig och vill hoppa av verksamheten är det svårt. Dels är det svårt att lämna en kriminell miljö, dels har kommunen en dålig beredskap att ta hand om de som vill hoppa av.
Andra viktiga delar är att skärpa straffen. Detta är ingen generell svepning utan gäller specifika brott som olaga hot, utpressning och liknande, vilka ofta är viktiga ”affärsområden” för de kriminella gängen. De vill även se återkommande kontroller av restauranger och tobaksförsäljare, liksom mer stöd till de som utsätts för påtryckningar. Förutom dessa förslag bör rättsväsendet få större möjlighet till avlyssning.
Problemet är dock inte ur världen bara för att de kriminella grips, även domstolarna måste göras till frizoner där de kriminella gängen inte ges möjlighet att ta över och hota vittnen, anhöriga och journalister, vilket är ett utbrett problem.
Att tro att Norlén och Bengtssons förslag kommer att krossa gängkriminaliteten är kanske naivt, men de är konstruktiva och har visat sig vara effektiva. Att fortsätta i gamla hjulspår fungerar uppenbarligen inte och förhoppningsvis väljer kommun och rättsväsende att ta till sig av förslagen. Men som rapporten antyder är det upp till var och en att ta ställning för en stad utan gängkriminalitet.