När finansminister Anders Borg (M) i går på Harpsund presenterade det så kallade reformutrymmet för valåret var förhoppningarna stora. Många vill ha mycket. Men inte alla.
Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors är kritisk eftersom han menar att eventuellt valfläsk just nu måste balanseras med åtstramningar under nästa mandatperiod. Han har en poäng. Strikt ekonomiskt hade det förstås varit bättre att fördela reformutrymmet jämnt över mandatperioden.
Samtidigt är Calmfors anmärkningsvärt naiv. Vilken regering som helst vilken går till val på åtstramningar riskerar svidande nederlag, i synnerhet om konjunkturen håller på att vända.
Väl att lägga märke till torde inte Socialdemokraternas satsningar skilja sig markant räknat i kronor och ören, däremot är profilen något annorlunda. Framför lär inte Socialdemokraterna tveka i att höja skatterna, i synnerhet inte när också Miljöpartiet och Vänsterpartiet börjar ställa krav i ett eventuellt rödgrönt samarbete.
Man får inte heller glömma att skattesänkningar i sig kan vara mycket tillväxtfrämjande. I ett sådant perspektiv kan skattesänkningar delvis vara självfinansierande.
Och sänkningar blir det. I det stora paket som finansminister Anders Borg (M) i går drog upp förutsättningarna för, märks en sänkning mer än alla de andra – det femte jobbskatteavdraget.
De fyra tidigare jobbskatteavdragen sågades i tur och ordning av Socialdemokraterna. I synnerhet den tidigare finansministern Thomas östros skrek sig hes när han förklarade vilket veritabelt Harmagedon som väntade Sverige om just nästa avdrag genomfördes. Men så fort jobbskatteavdragen var genomförda accepterades de i tysthet, det ena efter det andra … Det är inte annorlunda nu.
Det finns, enligt Borg, ett reformutrymme på upp till ungefär 25 miljarder kronor i valbudgeten och stimulanserna är nödvändiga om den höga arbetslösheten inte ska bita sig fast. Den kritik han riskerar är förstås att regeringen inte kommer att kunna hålla överskottsmålet. Långsiktigt räknar finansministern dock med att kunna nå detsamma igen.
Det blir alltså valfläsk den här gången också! Men magert dito. Reformutrymmet är begränsat. även om skattesänkningarna är tillväxtfrämjande är de inte gratis och väntas uppgå till cirka sexton miljarder. Mindre än tio miljarder återstår till övriga reformer och statsminister Fredrik Reinfeldt måste ta stor hänsyn till de mindre borgerliga partierna.
Till detta ska läggas behovet av pengar till mer eller mindre oväntade utgiftsökningar. Det är till exempel väl känt att försvarsbudgeten långsiktigt är underfinansierad.
Valet lär dock handla mer om skattesänkningar (eller, i de rödgrönas värld, sannolikt skattehöjningar) samt naturligtvis arbetslösheten. Vad gäller det senare är Borgs ärlighet anmärkningsvärd. Han tror inte på några stora framsteg före valet, vilket oppositionen naturligtvis kommer att försöka utnyttja – men med vilken trovärdighet?