Ipsos har för Dagens Nyheters räkning (30/9) låtit Anna Kinberg Batra gå en virtuell utmanarmatch mot Stefan Löfven. Den senare vann till sist på poäng, men hade det handlat om boxning hade båda förtjänat varningar för passivitet. Löfvens första år vid makten har präglats av först kalabalik och sedan en letargisk det-ordnar-sig-nog-linje. Sverige ska få EU:s lägsta arbetslöshet – men ingen vet hur. Industrialisten Löfven åtnjuter inte längre näringslivets förtroende och även om flyktingkrisen gett honom större medialt utrymme, kommer man inte ifrån att den politiska verkstaden tycks förbli stängd.
Problemet är dock att Kinberg Batra gör ännu sämre ifrån sig i Ipsos undersökning. En realistisk omsvängning inom försvarspolitiken förändrar inte bilden av en ideologiskt färglös och lätt frånvarande partiledare. Inte ens den egna decemberöverenskommelsen har hon förmått försvara.
Därför är det kanske inte så konstigt att Sverigedemokraterna tar för sig. Något som i sin tur renderat moderater på olika nivåer att föreslå olika lösningar inom det migrationspolitiska området. Vänstern tjuter om att Moderaterna går SD:s ärenden, men den socialistiska trovärdigheten på området är nära noll. Låt oss istället se sakfrågorna för sig.
Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson kontaterar till exempel att regeringen ”curlar för den som har ett bidrag”. Kontrollen är undermålig och det gäller inte bara utbetalningar till arbetslösa. Flyktingar och andra invandrare inleder ofta en utanförskapets karriär i kravlöshetens Sverige. Svantesson vill under vissa omständighter införa en utbildningsplikt, hon anser också att den som har försörjningsstöd måste vara aktivt jobbsökande. Samtidigt ska den som till exempel skaffar sig ett deltidsarbete förlora mindre av bidraget. Det ska löna sig att jobba.
I Norrköping har oppositionsrådet Sophia Jarl föreslagit höjda försörjningskrav vid anhöriginvandring och årsvis prövning av tillfälliga uppehållstillstånd. Samtidigt ska de med lägst inkomster ska inte beskattas över huvud taget.
De och andra förslag går säkert att utveckla. I dag kan ett problem för alla invandrare vara att de under tiden med tillfälligt uppehållstillstånd inte har möjligheter att få till exempelvis studielån. Hur vore det att erbjuda invandrare lån på motsvarande villkor som studiestödet istället för att som i dag göra dem bidragsberoende? Fördelen med lån är att de skulle kunna komma alla till del utan byråkratiska prövningar och dessutom finns det krav på återbetalning i framtiden. Därmed skulle det också blir svårare för invandringskritiker att tjata om nyanlända som lever på bidrag finansierade av skattebetalarna.