Skolket i skolan kostsamt för alla

Trots allvarliga ekonomiska återverkningar skolkar många elever på gymnasiet, inte minst i Norrköping.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Norrköping2014-07-17 04:54
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Vårterminen 2012 skärptes reglerna för skolk i gymnasieskolan. Numera räcker det med fyra timmar otillåten frånvaro per månad för att elever ska riskera att få indraget studiebidrag. Bara förra läsåret fick över 20 000 elever indraget bidrag. Det är fler är var tjugonde elev, gott och väl en person i varje klass och något fler i friskolor än kommunala.

I Östergötland är den relativa andelen något lägre än för riket som helhet, men det beror framför allt på jämförelsevis få skolkare i Linköping (3,7 procent). I Norrköping har 7,1 procent av eleverna fått indraget bidrag och i länets värsting Söderköping över åtta...

Frågan blir varför så många elever inte infinner sig för undervisning som faktiskt är frivillig. Kanske för att vissa uppfattar den som i praktiken obligatorisk, vilket är begripligt eftersom nästan alla åtminstone inleder gymnasiestudier i en eller annan form. Men gymnasiet är ingen grundskola med skolplikt, utan i detta avseende snarare att jämföra med högskolestudier.

Att skylla allt på elevernas eventuella lättja kan samtidigt vara att göra det allt för enkelt för sig. Av skolkarna får ungefär hälften återkrav och nästan var femte hamnar till sist hos Kronofogden. Det handlar alltså om tusentals svenska elever som årligen hamnar i en mycket besvärlig situation, redan innan vuxenlivet har börjat på allvar.

Inte helt förvånanade står pojkarna för nästan två tredjedelar av det omfattande skolket. Det är lätt att koppla detta till sämre skolresultat och fler avhopp. Bakom den dystra statistiken går det att ana sociala problem av olika slag. Det kan handla om exempelvis mobbning och under sådana omständigheter kan man fråga hur frivilligt skolket egentligen är. Men det går sannolikt också att tänka sig andra förklaringar. Att många uppenbarligen inte klarar att betala tillbaka bidraget tyder samtidigt på att föräldrar långt ifrån alltid täcker upp för sina barn.

Av det ovanstående kan man i sin tur tycka att regelverket rentav kanske är för hårt, åtminstone om omyndiga personer utan inkomst riskerar att drabbas av indrivning. Vad är vitsen med att straffa redan svaga elever och tar skolan egentligen sitt ansvar? Att skylla på den formella frivilligheten kan lätt bli en blott allt för enkel ursäkt om frånvaron beror på genuin vantrivsel.

Samtidigt innebär regelverket att problemen inte längre går att dölja. Förr kunde många elever relativt riskfritt gå igenom gymnasieskolan med hög frånvaro och dåliga slutbetyg som resultat. I dag gäller andra förutsättningar, men gymnasiet fungerar inte tillfredställande och man kan fråga sig hur ofta det är elever som (av olika skäl) skolkade mycket under grundskolan vilka fortsätter att göra det. Kampen mot skolket borde alltså börja redan i högstadiet, eller ännu tidigare.

Läs mer om