Jo, det är förstås sant. Att tala om allmän värnplikt när bara en på tio ynglingar gör lumpen låter lätt lite patetiskt.
Samtidigt som många vill göra värnplikt, men inte får, finns det andra som tvingas till det mot sin vilja. Härvidlag har Odenberg insett obalansen. Att tvinga någon går an, om plikten i praktiken verkligen omfattar alla (också kvinnor) - vilket försvarsministern vill skall vara fallet i händelse av krig. Men i fredstid räcker frivillighet långt.
Därmed inte sagt att dagens situation är god. Med ett ökande internationellt engagemang ökar också behovet av soldater och därvidlag räcker dagens värnpliktiga helt enkelt inte till. Rekryteringen bygger på frivillighet och lämplighet och då är det mindre lyckat om var och varannan inkallad värnpliktig soldat tubbas till en tjänst han egentligen inte passar för. Att löner och förmåner inte lockar gör inte arbetet enklare.
Den enkla lösningen är därför att ånyo ta ut fler värnpliktiga i respektive årskull - i grund och botten en rent ekonomisk fråga. Långsiktigt kan dock detta alternativ diskuteras. Yrkesarmé är en möjlighet, men är inte nödvändigtvis någon universallösning. Sett i relation till Sveriges lilla befolkning behövs en jämförelsevis stor yrkesarmé - vilket också blir kostsamt.
Själv tycker jag att regeringen borde kasta ett getöga bakåt i den svenska historien. På det indelningsverk som föregick värnplikten för lite drygt hundra år sedan.
När man tänker på indelta knektar går tankarna förstås lätt i en given riktning - Vilhelm Mobergs roman Raskens. Och där tar det hela gärna slut. För vad har gevär modell 1867, knekttorp och armodets Småland med dagens Sverige att göra?
Ett modernt militärt indelningsverk måste förstås vara just modernt. Grundförutsättningarna är inte de sämsta. Indelningsverkets styrka var att det blev mycket billigare för staten med i praktiken deltidsanställda soldater än en ren yrkesarmé. Det som till sist knäckte indelningsverket var det moderna krigets krav på massarméer - en utveckling som nådde sin "höjdpunkt" under första världskriget.
Under det kalla kriget var värnplikten en självklarhet för ett litet land som Sverige, men i dag råder nya (eller nygamla) förutsättningar. En modell med indelta soldater kommer naturligtvis inte att handla om varken knekttorp eller åtaganden för rotebönder! Däremot kan man tänka sig att soldater frivilligt sluter avtal med staten, omfattande obligatoriska militärövningar - men eventuellt också inkallelse för internationell verksamhet. Staten skulle kunna ersätta de arbetsgivare där soldaterna har sin civila arbetsplats. Det skulle förmodligen ändå bli billigare än en yrkesarmé och erbjuda en ganska stor volym av meniga soldater och befäl.
Förmodligen ligger framtiden varken i det ena eller det andra, utan i ett blandförsvar med såväl (frivillig) värnplikt som olika anställningsformer. Ett modernt indelningsverk borde åtminstone vara ett seriöst diskussionsalternativ.