Givet omständigheterna ska Socialdemokraternas Mikael Damberg ha ett erkännande för en relativt habil insats under gårdagen. För det var naturligtvis en låghalt partiledardebatt som erbjöds svenska folket, då Stefan Löfven inte sitter i riksdagen. Och det var en trängd Damberg utan mandat att svara på allt från regeringsfrågor till kärnkraftens vara eller inte.
Inte blev det bättre av att Sveriges television klippte för nyheter mitt i det enskilt viktigaste replikskiftet mellan Damberg och Fredrik Reinfeldt.
Att företrädarna för de två största partierna bråkar med varandra är i och för sig helt naturligt. Värre är det om också de egna kamraterna försöker klämma åt en. Under gårdagsdebatten tog följaktligen Jonas Sjöstedt chansen att begära replik på både Damberg och Gustav Fridolin.
Den senare tog dock med sig en tårta till talarstolen! Reinfeldts replik var då given – varför höja restaurangmomsen för dem som bakat tårten?
Reinfeldt var på hugget. Han och de andra borgerliga partiledarna hade en bra dag.
Sämre ser det ut i opinionsundersökningarna, åtminstone för tillfället. Inte bara går det trögt för de mindre partierna, också många moderater har sett lite modfällda ut den senaste tiden.
Det är utgångspunkten för den moderata arbetsstämman, som i dag inleds i Norrköping.
Paradoxalt nog en utgångspunkt som Moderaterna har anledning att vara nöjda med! Ty som en viss person en gång konstaterade jagar hungriga katter bättre än feta. Moderaterna möts i motgångens stund för att lägga grunden för ytterligare en valseger. Om de bara vill – och vågar.
För även om vårt land klarat sig relativt väl genom lågkonjunkturen, och reformtakten varit påtaglig i det Alliansstyrda Sverige, räcker det inte. Många väljare lägger stor vikt inte bara vid regeringsduglighet (det finns mer än nog av det i ministären Reinfeldt), utan också med vilken entusiasm partierna går till val. Den som slår sig till ro med vunna segrar brukar förlora i slutändan.
Det räcker inte heller med tillfälliga vallogotyper istället för traditionella moderat-M eller att åter hamra in budskapet om de ”nya” Moderaterna. Inte om väljarna uppfattar budskapet om nytt som gammalt, vilket i dagens politiska klimat inte behöver ligga särskilt långt tillbaka. Det som var hippt för åtta år sedan och någorlunda modernt ännu för fyra riskerar att vara hopplöst ute redan i nästa valrörelse.
Det finns inte heller någon anledning att söka väljarmaximering där ingen vinner på det! Varför måste biståndsmålet också i Moderaternas värld vara ett formalistiskt enprocentsmål?
Vad de nya Moderaterna lyckats med är däremot att bredda väljarstödet. Arbetslinjen har blivit Moderaternas nya adelsmärke. Många fasar för vad nygammal rödgrön bidragspolitik kommer att innebära i form av bland annat stora skattehöjningar och i värsta fall direkt näringsfientlighet – åtminstone om Vänsterpartiet får vara med.
Dessutom väntar ytterligare en utmaning redan i vårens Europaval. På kontinenten har den nya svenska modellen blivit ett föredöme! Det finns faktiskt förutsättningar för en riktigt framgångsrik valrörelse redan då.