Jag vet inte om det beror på kvardröjande vänsterjournalistik från 70-talet eller ren inkompetens, men nyhetsrapporteringen i såväl Sveriges Television som Sveriges Radio förvånar mig. Det går inte att ta fel på skadeglädjen över att det ledande borgerliga partiet CiU backade, men att kalla samma parti för "lokalpatriotiskt" och dessutom framställa valutgången som ett nederlag för självständighetsivrarna - hur tänker man då?
I själva verket innebar söndagens regionalval i Katalonien ytterligare en seger för en, givet omständigheterna, begriplig separatism. CiU backade visserligen från 62 till 50 mandat (av 135 i parlamentet), men samtidigt ökade det likaledes separatistiska Vänsterpartiet ERC från 10 till 21 mandat. Tillsammans med andra nationella partier finns det en klar majoritet för att utlysa den folkomröstning som, enligt opinionsundersökningarna, skulle bana väg till självständighet.
Däremot skapar valet besvärligheter för CiU som ledande parti när det gäller att sy samman en fungerande koalition för all annan politik än just folkomröstningen! Om partiledaren Artur Mas väljer att stödja sig på hjälp från andra separatister väntar ändlösa nattmanglingar om vilken ekonomisk politik som ska föras - det ideologiska avståndet mellan höger och vänster är stort.
Då är det mycket lättare att stödja sig på det i Spanien styrande och likaledes borgerliga PP, men det räcker inte till majoritet. Dessutom motsätter sig PP inte bara de katalanska strävandena efter större autonomi, man vill tvärtom inskränka det självstyre som redan råder.
I övriga Europa har katalanernas önskemål inte heller mött någon större respons, vilket är begripligt givet den politiska oordning - i ett redan krisande Europa - detta skulle leda till. Men också obegripligt med tanke på att de katalanska önskemålen i grund och botten är måttfulla, medan PP (och socialistiska PSOE) i praktiken vägrar kompromissa.
Egentligen tror jag katalanerna är ganska nöjda med dagens förhållanden, men de vill inte fortsätta subventionera centralmaktens slöseri med skattepengarna. Det om något är också ett argument som vi i Nordeuropa känner igen från budgetförhandlingar inom EU. Katalonien betalar årligen 16 miljarder euro i omfördelningsskatt till centralmakten i Madrid.