Utrikesminister Carl Bildt (M) presenterade i veckan en proposition gällande de svenska styrkorna i Afghanistan. 2010 gjorde regeringen upp med S och Mp om framtiden för de svenska styrkorna och i uppgörelsen står att styrkorna ska lämna landet vid utgången av 2014.
Ett tillbakadragande som ska ske i taket med att de afghanska styrkorna tar över ansvaret för säkerheten i landet. Något som redan sker och kommer att accelerera under kommande år. Det svenska uttåget följer den linje som gäller de övriga internationella styrkorna i landet och bygger i grunden på önskemål från den Afghanska regeringen och president Hamid Karzai.
Är uppdraget därmed att betrakta som klart vid nyår 2014? Det korta svaret är nej. Allt sedan datumet spikades har de som vill styra Afghanistan i en helt annan riktning, läs talibanerna, gnuggat händerna. Vad händer den dag USA, Storbritannien, Sverige och alla de andra i ISAF-koalitionen drar hem sina styrkor? Vad kommer talibanerna att göra den dag de sista utländska soldaterna lämnar landet?
Utvecklingen i Afghanistan är minst sagt blandad. Det finns framsteg, fler flickor går i skolan, fler kvinnor lämnar analfabetismen bakom sig och tar av sig burkan. Situationen i städerna uppges vara betydlig bättre, men på landsbygden är det fortfarande en medeltida syn på kvinnor rätt och hur de behandlas. Statistiken visar att även om de våldsamma incidenterna minskat det senaste halvåret är situationen under all kritik för Afghanistans kvinnor. Trots insatser, bistånd och förhandlingar har allt för lite förändrats och det som är bättre riskerar att snabbt försvinna från förhandlingsbordet där man numera även inkluderat företrädare för talibanerna.
Det råder bred politisk enighet i riksdagen om att de svenska styrkorna ska dras tillbaka samtidigt som andra länder tar hem sina styrkor. Dessutom är det vad den afghanska ledningen önskar sig. Sverige har dessutom förbundit sig att ge landet bistånd motsvarande 850 miljoner kronor under de kommande tio åren. Det svenska, och internationella, ansvaret för utvecklingen i Afghanistan slutar dock inte 2014. Afghanistan är ett av världens mest prövade länder där krig och konflikter slitit sönder landet i decennier. Biståndet från omvärlden hjälper, men det måste användas smartare. Idag hamnar allt för mycket i fel fickor och bidrar inte till en långsiktig positiv utveckling av landet.
Religiösa, etniska och klanbaserade konflikter har format Afghanistans historia i kombination med utländska arméers försök att kontrollera området. Trots problemen i dag finns hopp om en bättre framtid. Fast då krävs tydligare styrning av biståndet och sannolikt även soldater på marken efter 2014.