Stormvarning för sårbart samhälle
Skillnaderna mellan tsnunamikatastrofen och helgens storm till trots påvisas dålig krisberedskap.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Huruvida stormen utgör ett bevis för växthuseffekten kan diskuteras. Det går förstås inte att dra några givna slutsatser av enskilda oväder - även om vi riskerar att få se åtskilligt mer av dylika stormar i takt med den globala uppvärmningen. Den milda vintern förvärrade dessutom stormens verkningar. Träd som annars stått kvar fälldes nu på grund av det svaga rotfästet i den vattensjuka marken.
Bristerna inom krisberedskapen är och för sig av annan karaktär än de som uppenbarades omedelbart efter tsunamivågens härjningar på annandag jul. Problemet då var dels att utrikesdepartementet med utrikesminister Laila Freivalds i spetsen allt för långsamt uppfattade katastrofens omfattning och dels att regeringen uppenbarligen saknade krishanteringsrutiner. Till detta kan läggas beredskapsbrister karaktäriserade av bland annat frånvaron av insattsberedda fältsjukhus.
Samhällets stormhantering i helgen fungerade jämförelsevis bra. Sedan länge finns upparbetade rutiner vid dylika händelser, även om i synnerhet bristerna vad gäller trafiken är allvarliga.
På ett annat sätt påvisas ändå samhällets sårbarhet. Kraftbolagen lät tidigt meddela att många hushåll i värsta fall riskerar att vara utan ström i uppemot en vecka. Det kan ta lika lång tid innan järnvägstrafiken fungerar klanderfritt igen.
Det är inte första gången Sverige drabbas av oväder och många kommer att vara besvikna på kraftbolagen. Ofta har den kritiken varit befogad, dock inte nödvändigtvis denna gång. Kraftbolagen utnyttjar rimligtvis alla resurser. Bland annat har helikoptrar satts in och ett av försvarets Hercules-plan har till och med rekvirerats. Man får inte heller glömma att kraftbolagens personal tvingas arbeta under både mycket besvärliga och farliga förhållanden.
Mentalt torde vi svenskar emellanåt stå väl handfallna och förutsätta att myndigheterna alltid och dessutom mycket snabbt skall stå till tjänst - oavsett omständigheter. Samtidigt påvisar förstås helgens storm hur sårbart samhället kan vara och framför allt hur lång tid det kan ta innan viktiga samhällsfunktioner någorlunda väl fungerar igen. Det är inte rimligt att dagar blir till veckor innan alla har ström och järnvägstrafiken fungerar.
Under det kalla kriget fanns en planering för att klara upprepade anfall och sabotage mot infrastruktur och kraftstationer med mera. Då hade det minsann inte gått an med stora avbrott under flera dagar! Vad har den beredskapen tagit vägen - fanns den ens bortom planeringsstadiet?
Några som försvunnit på många orter är däremot de värnpliktiga. Och det har betydelse. I samband med snöoväder, översvämningar och dylikt är det ofta värnpliktiga (och hemvärnsmän) som utgjort grundstommen vid uppröjningsarbeten och dylikt. Den civila beredskapen utgör så till vida ett offer på den militära nedrustningens altare.