Det anses egentligen inte lyxigt att studera. Under studietiden lever man fattigt inför målet att ta sig vidare till arbetslivet. Dessvärre är vägen sällan så enkel som att gå från färdig examen direkt till ett arbete.
Oron över att inte få anställning när man tagit sin examen, i kombination med ett (alltför?) generöst låne- och bidragssystem tycks få oss att studera olönsamt länge. Svenska studenter har hög genomsnittlig etableringsålder: hela 30 år, vilket är en av de högsta bland OECD-länderna. Men det är inte det enda problemet.
Varannan arbetslös pluggar, skriver Dagens Samhälle (17/10). Inte enbart som ett medel för att senare få jobb inom ämnet, utan också som ett sätt att hålla cv:t fritt från luckor. Inget fel i sig, men därmed har vi svårt att veta hur många som egentligen har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden och hur vi löser problemet.
Om produktiviteten ökar får vi bättre tillväxt. Det är enkel matematik som dessvärre verkar svår att få till stånd i verkligheten. Från politiskt håll hör vi upprepas från samtliga partier att de är medvetna om att vi har en problematisk ungdomsarbetslöshet. Men förutom käcka slagord om arbetslinjer lyser de mer konkreta lösningar med sin frånvaro.
Här finns tillfälle att fråga sig vilka förutsättningar som behövs för att företagare ska kunna skapa nya jobb? Hur sänker vi trösklarna in på arbetsmarknaden? Måste arbete föregås av högre studier och hur får vi fler att välja ”rätt” bland utbildningarna?
På arbetsmarknaden finns lagen om anställningsskydd (LAS) som förmodligen förhindrar mer än den skyddar. I dag vill många vara flexibla och inte behöva stanna på samma arbetsplats livet ut. LAS gör dock att företag tvekar inför nyanställningar och de anställda tvekar inför att lämna ett ”tryggt” arbete och söka nytt, även om man kanske inte trivs. För att få en högre sysselsättningsgrad behöver bland annat reglerna för företag och företagare bli enklare.
En något kontroversiell fråga i Sverige är att lyfta kostnadsincitamentet för att minska utbildningsinflation och okynnesläsande. Kan priset på studier sänka utbildningsinflationen? Förmodligen. Men bara om vi styrde våra studieval mer efter rådande behov på arbetsmarknaden skulle både tillväxten och personen i fråga gynnas bättre än i dag. I en rapport från Svenskt Näringsliv i fjol uppger 29 procent av de tillfrågade studenterna att de inte skulle välja samma utbildning på nytt om de fick välja om.
Utvecklingen med att vi tar oöverlagda studieval före arbetssökande beror på flera olika problem. För att undvika vår tids lyxfälla med studieinflation behövs en mer konkret diskussion om hur studier och arbete bättre kan mötas och utvecklas.