Senast partiledarna möttes var i oktober, strax efter att regeringen Löfven tillträtt och resan fram tills i dag får nog ses som en av de mest turbulenta en svensk ministär kunnat uppvisa i modern tid. Kulmen på kaoset var givetvis Decemberöverenskommelsen (DÖ) och den först utlysta extra valet som sedan drogs tillbaka.
Föga förvånande handlade en del av gårdagens partiledardebatt om terrordådet i Paris, flera av partiledarna uttryckte på olika sätt sin bestörtning och avsky över dåden. Även Decemberöverenskommelsen dök stundvis upp i debatten. Ofta som ett slagträ för Sverigedemokraternas Mattias Karlsson mot resten av partierna. Bland annat hävdade han att moderaternas Anna Kinberg Batra lagt sin ”platt” för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna krävde dessutom som väntat att riksdagen genomför en misstroendeomröstning gällande Stefan Löfvens ministär. Motiveringen var att Löfven brutit ett antal vallöften och dessutom ”lovat” ett extra val som nu inte blir av. En misstroendeomröstning som ska ske inom en vecka.
Med en helt nyvald moderatledare kunde man tro att debatten mellan Kinberg Batra och Löfven skulle bli tuff. Riktigt så blev det dock inte, kanske delvis främst för att det parti hon tagit över ännu saknar den politik hon tänker driva. Å andra sidan har regeringen Löfven hittills inte presenterat vad de vill göra i kommande vårbudget. Regeringen sitter som bekant med Alliansen budget i knät.
Som alltid i debatterna finns det en del replikskifte som är mer underhållande än andra. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Exempelvis var debatten mellan folkpartiets Jan Björklund och miljöpartiets Gustav Fridolin, nuvarande och tidigare utbildningsministrar, ganska underhållande. Bland annat nämnde Fridolin att han höll med om att det behövdes krav i skolvärlden. Krav på eleverna, på lärarna och på politikerna. Intressant nog verkar Fridolin inte intresserad av några krav på föräldrarna. Har de inget ansvar för hur det går för deras barn i skolan?
Om DÖ skapades för att kringgå SD har partierna bakom grundligen misslyckats. SD lyckades åter göra sig till någon form av fixpunkt i debatten och den vikarierande partiledaren Karlsson var den här gången uppenbarligen ute efter fler missnöjda väljare från det borgerliga lägret i allmänhet och från Moderaterna i synnerhet. Hans travestering av Churchills ”Aldrig förr…” tal efter slaget om Storbritannien träffade förmodligen ganska hårt. ”Aldrig förr har så många borgerliga väljare haft så få att tacka för så lite”.
Svensk inrikespolitik förändrades grundlig efter valet i september förra året. Partierna har hanterat det uppkomna parlamentariska läget på det sätt de finner bäst och därigenom snuvat väljarna på ett extra val. Även om utfallet vore ovisst och sannolikt utan några omvälvande förändringar var ett nytt val just vad som utlovades. Nu finns istället en överenskommelse som på många sätt är diskutabel. Säkert är att den eldar på den politiska debatten.