När ni läser detta kan ni tack och lov varken höra hur jag fräser och väser, hostar och spottar. Ni slipper också se mig i febersjukt tillstånd, vilket var fallet för en vecka sedan.Förkylningen jag drog på mig var alltså av det kraftigare slaget. Hög och omväxlande feber (ni vet de där "mysiga" svängningarna mellan frossa och bastusvettning). Och sängliggande.Min vitryska hustru blev till sist en smula orolig och undrade på lördagskvällen om vi inte borde ringa till doktorn. "Nej tack!" svarade jag som föredrog svettiga lakan framför ett par timmar eller så på akuten. Det var nog vanlig influensa ändå och en sådan går över av sig själv.Därefter insåg vi båda hur dum situationen var. I Vitryssland gör man nämligen precis som min hustru föreslagit. Man ringer doktorn, som dyker upp efter en halvtimme eller så. Just det, en riktig läkare med stetoskop kring halsen.Mitt i natten också om så skulle behövas.Vitryssland må i vissa stycken vara ett milt uttryckt gammalmodigt land. Det politiska systemet skulle till exempel behöva helrenoveras. Men jag har flera gånger tidigare tvingats konstatera att vid en jämförelse mellan svensk och vitrysk vård är det inte självklart att den svenska avgår som segrare. Det som vi här hemma absolut inte har råd med, till exempel läkare som gör hembesök vid influensa och andra måttligt livshotande sjukdomar, tillhör grundplåten i den vitryska vården. Helt enkelt något alla tar för självklart.Visst, nu får jag säkert höra att i Sverige kan vi minsann genomföra avancerade operationer som man bara kan drömma om i Vitryssland. Det är säkert rätt och riktigt. Men för den skull behöver inte allt vara bra och det är inte heller självklart att vi har bäst vård i hela Europa, ja i hela världen. Alltid och utan undantag, som jag vi ofta gärna vill inbilla oss.Men om jag skulle drabbas av något lite kraftigare än förkylning en lördagskväll tror jag att jag skulle föredra att göra det i Minsk eller Vitebsk istället för Norrköping.
