Något som nu drabbar Fredrik Reinfeldt särskilt hårt.
Tolkningarna av Reinfeldts uttalande om försvaret som ett särintresse är nämligen ett gott exempel hur ett i sig något luddigt språkbruk kan få förfärande konsekvenser. I själva verket sade han bara att Försvarsmakten är ett särintresse precis som alla andra myndigheter, som alltid äskar mer pengar till sin verksamhet: "Det är så det ska vara, det är deras uppgift att argumentera utifrån sin verksamhet".
Att över huvud taget uttala sig om försvaret i termer av särintresse är principiellt diskutabelt. Försvaret är nog ett grundläggande nationellt intresse - vilket för övrigt Stefan Löfven inte varit sen att påpeka. Men för några år sedan hade Reinfeldts uttalande ändå tolkats annorlunda än i dag, eftersom hans parti ännu inte förlorat trovärdigheten i just försvarsfrågor. Nu anser många, med viss rätt, att Moderatledningen bara letar efter nya möjligheter att skära i försvarsbudgeten. Den bakgrunden ger ordet särintresse särskilt negativ laddning.
Att det kunnat gå så här långt förvånar mig, av minst tre skäl.
Först och främst att Reinfeldt faktiskt inte tar försvarsfrågorna på större allvar - för deras egen skull. Det må vara att han är ärlig i sin hotbildsbedömning, men statsministern borde ändå kunna förmå sig att diskutera framtiden på ett kritiskt sätt och "lyssna in" det relevanta missnöje som finns.
Vidare finns det en rent ekonomisk aspekt. Budgeteringen för planerade kostnader skjuts på framtiden (de nya Gripenplan kan tyvärr vara ett exempel) utan hänsynstagande till helhetsbilden. Det blir som att köpa en dyr bil och sedan varken ha råd till bensin eller försäkring. Inte kostnadseffektivt, med andra ord.
Sist och slutligen börjar den rent politiska kostnaden bli kännbar den också. Reinfeldt tycks lita på att försvarsfrågorna inte blir stora i nästkommande valrörelse, men det rör på sig i opinionen och det räcker med ett nytt Georgienkrig för att det underrustade svenska försvaret ska bli en kvarnsten runt halsen på honom. Och om statsministern tycker att försvarsfrågorna redan i dag får orimligt stort utrymme i debatten så glömmer han att det faktiskt beror på de ständigt aktuella beredskapsbristerna och ekonomiska trångmålen. Genom att bara vara lite generösare - i såväl retorik som tilldelning - hade regeringen förmodligen kunnat ägna långt större energi åt annat.
På åtminstone en punkt har Reinfeldt dock helt rätt! Apropå den relativt hårda interna kritiken i frågan mot honom hävdar statsministern att (de nya) Moderaterna står för förändring för att möta nya hot.
Just det. Och då går det inte att bagatellisera den nya ryska upprustningen och det skärpta säkerhetsläget i Nordeuropa. Försvarspolitikens letargiska mentalitet sedan 90-talet måste förändras.