2010 kommer att gå till historien som de politiska rekordens år. Först blev Moderaterna (för första gången på nästan hundra år) jämnstora med Socialdemokraterna i ett riksdagsval. Och nu håller Moderaterna på att dra ifrån.
I Sifos senaste opinionsundersökning får Moderaterna över 34 procent. Samtidigt noterar Socialdemokraterna åter under 27 procent i en opinionsmätning.
Fast det behöver faktiskt inte betyda så mycket. Tvärtom finns det all anledning för den moderata partiledningen att vara ytterst ödmjuk inför framtiden.
Ty vi minns ju hur det såg ut efter förra riksdagsvalet 2006. Det dröjde inte många månader efter att Mona Sahlin valts till ny socialdemokratisk partiledare förrän partiet var uppe och nosade på historiskt "normala" nivåer, det vill säga närmare 45 procent. Successivt krympte sedan försprånget och förbyttes i årets val i ett nytt förödmjukande nederlag.
Väljarna har som bekant blivit rörligare. Och vad säger att inte en ny partiledare för Socialdemokraterna kan få en flygande start?
Det betyder emellertid inte att väljarströmmarna rör sig hur som helst. Dessa strömningar vilar nämligen på den politiska mentalitetens tektoniska plattor, som visserligen rör på sig långsamt men inte byter riktning särskilt lätt. Om partiströmningarna kommer i otakt med mera djupgående mentala förändringar kan politiska jordbävningar uppstå. Det är vad som drabbat Socialdemokraterna i två val.
Partiets nederlag har inte bara haft med en svag sakpolitisk argumentation eller dålig ledning att göra, utan handlar också om mer djupgående ideologiska förändringar i folkhavet. Kort sagt har människor blivit mer borgerliga.
Sahlins företrädare Göran Persson lyckades med lika delar taktiskt snille, borgerliga misslyckanden och en i tiden passande nostalgi hålla kvar de flesta väljare. När sedan tiderna förändrades, borgerligheten fick en stark företrädare i Moderatledaren Fredrik Reinfeldt och Persson till sist efterträddes av den svaga Sahlin rasade allt.
Många ställer sig säkert frågan hur små Socialdemokraterna kan bli. Eller för den delen hur stora Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kan bli. Professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Ulf Bjereld har inte utan anledning kallat händelseutvecklingen för socialdemokratins värsta kris någonsin.
Naturligtvis kommer det att vända förr eller senare. Socialdemokratins problem är emellertid inte de ytliga väljarströmningarna, utan att den politiska mentaliteten förändrats. Enkelt uttryckt är det bara en högervriden socialdemokrati som kan locka tillbaka väljarna. I annat fall återstår snart inte mycket mer än den fanborg som numera brukar dominera de socialdemokratiska första maj-tågen. I den mån det ens hålls några tåg.