Som vi konstaterade i gårdagens NT händer det inte bara relativt ofta att sverigedemokrater hotas och till med misshandlas, dessutom riskerar de nu att förlora sina medlemskap i olika fackföreningar. Samtidigt har detta relativa utanförskap varit en av Sverigedemokraternas vinnande sidor. SD har profilerat sig hårt som ett politiskt inkorrekt alternativ till "etablissemanget".Detta, delvis självpåtagna, utanförskap innebär emellertid också ett långsiktigt problem för SD. Det finns likheter mellan partiet och religiösa sekter - eller för den delen den så kallade bokstavsvänstern på 70-talet. Ett typexempel är inställningen till medier, som ofta präglas av en nästan nojig misstänksamhet. På 70-talet avfärdade extremvänstern snart nog hela Mediesverige som "borgerligt" - uppenbara klassfiender eller småborgerliga anpasslingar. I SD-världen pratar man mer om "PK-media", det vill säga politiskt korrekt och därmed lögnaktig media. Antingen ljuger tidningar, radio och tv eller så tiger de.På den förra punkten torde det vara omöjligt att övertyga många sverigedemokrater att det faktiskt inte finns någon centralstyrd konspiration med syfte att stoppa SD. På den senare borde de åtminstone kunna ta till sig den statistisk som medieanalytikern Tom Ehrling tagit fram på medieanalysföretaget Infopaq.Partiet var inte alls osynligt under valrörelsen. I själva verket handlade 5,6 procent av mediernas huvudnyheter om Sverigedemokraterna - nästan exakt i paritet med SD:s faktiska valresultat.I praktiken är det till och med bättre än så. Ju längre en valrörelse går, desto mer tenderar nyheterna att handla om de största partierna, för att inte säga statsministerkandidaterna. Sverigedmokraterna stärkte däremot sin ställning ju närmare valet kom.Kanske har det tidigare legat något i SD:s kritik. 2006 handlade bara tre promille av huvudnyheterna om partiet - klent även jämfört med de 1,7 procent Sverigedemokraterna fick i riksdagsvalet fyra år tidigare och som att säga låg till grund för mediernas nyhetsprioritering.Under alla omständigheter kan SD aldrig längre säga att partiet behandlas styvmoderligt av medierna. Men behandlas de rättvist?Partiet skulle förmodligen säga att medierna inte är objektiva, utan redan på förhand bestämt sig för att tycka illa om Sverigedemokraterna. Och visst har SD fått mycket negativ publicitet. Men det har i varierande utsträckning alla de andra partierna också. En valrörelse är inte någon tebjudning.Skillnaden ligger i att Sverigedemokraterna har en utstuderad förmåga att vända negativ uppmärksamhet till egen fördel. Kritik tas som inbillade exempel på "etablissemangets" mobbning.Dessutom var de "gamla" riksdagspartierna upptagna med varandra och hoppades förmodligen (till skillnad från medierna som gärna spekulerade) att det faktiskt skulle gå att tiga ihjäl SD - på den punkten har kritiska sverigedemokrater rätt. Den debatt som faktiskt fördes handlade främst om vem som var mest emot att samarbeta med partiet. Få tog sig dock tid att sakligt kritisera Sverigedemokraterna, trots att förutsättningarna egentligen var goda. Det hade räckt att gå till SD:s knasiga ekonomiska politik för att hitta mer än nog med debattmaterial.
