"Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen och fortsätta röra dig framåt. Hur mycket du kan ta och ändå röra dig framåt. Det är så du vinner."
Ovanstående citat, från en av Rocky-filmerna, har länge varit populär bland sverigedemokrater. Komiskt kan man tycka, med tanke på att Rocky Balboa ju är en typisk invandrare i ett typiskt invandrarland. Men likväl talande för hur Sverigedemokraterna - trots alla motgångar - uppvisar en på sitt sätt imponerande stryktålighet.
I går var det dags igen. Riksdagsledamoten Lars Isovaara kastar in handsken och lämnar sin riksdagsplats efter att ha beslagits med flera uppenbara lögner och ett tölpaktigt uppträdande som inte står en annan sverigedemokrat - Erik Almqvist - efter.
Först järnrörstrion Almqvist, Ekeroth och Westling, därefter Isovaaras bravad - det hade förmodligen räckt för avgångskrav riktade också mot partiledaren. Men SD är inte ett parti vilket som helst och Jimmie Åkesson inte heller vem som helst.
Istället är han sannolikt en av Sveriges mest underskattade politiker, "en cool katt" för att citera Jan Guillou.
Åtminstone förefaller kalabaliken kring Sverigedemokraterna inte ha påverkat opinionssiffrorna, inte än. Enligt Novus senaste opinionsundersökning får SD 8,6 procent, vilket är en uppgång med över två procentenheter sedan mätningen en månad innan. Det vore lätt att bortförklara denna uppgång med att huvuddelen av opinionsmätningen genomfördes före filmen med Almqvist & Co som fick frispel.
I själva verket har emellertid stödet för partiet ökat ytterligare efter skandalen.
Det innebär i och för sig inte att situationen kan förändras långsiktigt. Man kan till exempel spekulera kring att vissa tillfälligt tar Sverigedemokraterna i försvar och i stället vänder sin irritation gentemot mediernas rapportering. Om kalabaliken fortgår kan det dock tänkas att samma väljare tröttnar.
Åkessons ställning har emellertid inte försvagats, inte bland partiets potentiella väljare.
Hur som helst är den enes död ofta den andres bröd. Isovaaras avhopp öppnar dörrarna på vid gavel för Markus Wiechel från Östergötland. Han har visserligen dömts för förtal, men i Sverigedemokraternas värld är det en liten sak och under hela den innevarande krisen har Wiechel uppträtt på ett taktiskt oklanderligt sätt till sin egen förmån.
Väl på plats i riksdagen skulle det inte förvåna om Wiechel ganska snabbt kommer att få en relativt framträdande roll, för Åkessons största problem är faktiskt inte alla personer som hoppar av eller tar time out. Det är att hitta någorlunda respektabla ersättare.