Thomas Bodströms halva sanning

Enligt en undersökning bland brottsoffer håller polisen låg kvalitet. Dessutom har förtroendet för poliskåren sjunkit.

Norrköping2005-11-10 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I går presenterade Svenskt kvalitetsindex (SKI) sin årliga undersökning om hur svenskarna upplever kontakten med ett antal privata och offentliga institutioner. Listan innehåller sju instanser såsom skola, tandvård, sjukvård, skattemyndigheten och polisen.
Det är sannerligen dyster läsning för rikspolisens chef Stefan Strömberg. Förtroendet för polisen är klart lägre än för de andra instanserna och det sjunker för andra året i rad, i år landar det på 49,4 på en hundragradig skala.

Undersökningen bidrar också till att strö salt i såren på rikspolisen eftersom de som deltagit utsatts för den typen vardagsbrott som polisen givit särskild prioritet, till exempel ringa misshandel, eller inbrott i bil eller hus. Dessutom publiceras den bara en dryg vecka efter att rikspolisstyrelsens egen analysenhet konstaterat att den intensifierade kampen mot vardagsbrott inte givit resultat.
Stefan Strömberg medger att han ser allvarligt på situationen. Justitieminister Thomas Bodström däremot slår ifrån sig undersökningen då han menar att det inte går att jämföra olika samhällsinstanser med varandra.

Det har han visserligen rätt i. Däremot borde även Bodström oroas av det faktum att polismyndigheten har abonnerat på bottenplatsen i SKI:s undersökning ända sedan mitten av 1990-talet.
I sitt försvar av poliskåren hänvisar Bodström till SOM-institutets årliga undersökningar av förtroendet för samhällsinstitutioner. SOM-institutet mäter dock allmänhetens förtroende för poliskåren som sådan. Frågan är då vilken undersökning man skall fästa störst avseende vid? Den som bygger på brottsoffrens syn på polisen eller hur allmänheten tycker att kåren i stort sköter sitt uppdrag?

Dessutom borde inte Bodström luta sig alltför mycket på SOM-institutets siffror. Visserligen har förtroendet ökat något de senaste två åren men jämfört med för tio år sedan kan man se en minskning med tjugo procentenheter, från 63 till 43 (på en skala -100 till +100).
En orsak till att polisen inte klarar av att rensa upp bland vardagsbrotten är att grövre våldsbrott har ökat i omfattning, speciellt i storstäderna. På toppen av de mer vardagsnära brotten ökar också mer spektakulära fall såsom fritagningar och värdetransportrån. Arbetsbelastningen ökar helt enkelt oavbrutet.

Men det vore fel att bara måla framtiden i mörka färger. De nya utredningsmetoder som polisen infört kan snabba på ärendebehandlingen av mindre brott. Ny lagstiftning och användning av DNA-spår från brottsplatsen väntar dessutom bakom hörnet.
Men effektivisering och ny teknik kan inte dölja det enkla faktum att det behövs fler poliser.
Läs mer om