Få har väl kunnat undgå att tiggeriet i Sverige har ökat. För mindre än tio år sedan fanns knappt några tiggare alls. Men nu verkar problemet ha blivit bestående, och det är som värst under sommaren. Vad kan vi göra åt det?
Problemet är inte isolerat till Sverige utan finns över hela Europa. Orsaken är också lätt att identifiera. De flesta tiggare, om än inte alla, kommer från Rumänien och är romer. Landet har en stor romsk minoritet. Romerna trivs inte i sitt hemland utan söker sig ut i Europa istället. Rimligtvis ligger därför ansvaret för situationen på den rumänska statsledningen.
Lösningen på problemet borde därför vara att den rumänska staten ger sina medborgare drägliga livsförhållanden så att de inte tror att tiggeri i ett annat land är den enda utvägen.
Det låter logiskt, eller hur? Problemet ligger i Rumänien. Rumänien får lösa det. Ändå är det just vad som inte sker.
Förra veckan beslöt den franska regeringen att avhysa ett stort antal romer från olika platser i landet. Romska lägerplatser undanröjdes. Fattiga familjer gjordes hemlösa. Jag var själv nyligen i Frankrike och kunde se problemet. I Paris bor romska familjer på gatan. Kritiken mot den nyvalde presidenten François Hollande har också varit hård. Regeringen beskrivs som kall och hård.
Men vem är egentligen skurken i historien?
Det konstiga med det europeiska tiggeriproblemet är att den egentlige skurken år efter år undkommer kritik.
Rumänien genomgår just nu en politisk kris där statsministern och presidenten är i luven på varandra. Nyligen försökte statsministern avsätta presidenten genom en folkomröstning, som dock misslyckades. Problemet med romer som flyr landet för att tigga i andra europeiska länder har dock funnits i flera år och kan inte skyllas på den senaste tidens inrikespolitiska kaos.
Det är sedan länge känt att romernas situation i Rumänien är allt annat än bra och att folkgruppen ständigt utsätts för diskriminering. Så varför sitter vi i Sverige tysta?
När järnridån föll 1989 var vi alla glada åt att äntligen kunna sluta Rumänien och andra öststater i den demokratiska famnen. EU sjösatte ett ambitiöst program för att lotsa de forna kommunistiska staterna till ett medlemskap i unionen. Rumänien kom med i EU 2007.
Under denna tid har vi i det gamla EU undvikit att kritisera missförhållanden i de gamla östländerna.
Men kommunismens död i Östeuropa ligger nu mer än 20 år bort. Rumänien kan inte längre skylla interna missförhållanden på sitt olyckliga förflutna. Inga andra före detta kommuniststater driver sina romer på flykt.
Så vad kan vi i Sverige göra åt tiggeriproblemet? Ställa Rumänien mot väggen. Vid nästa toppmöte i EU borde Fredrik Reinfeldt ställa en rak fråga till Victor Ponta, Rumäniens premiärminister: Varför ger inte ni era medborgare rimliga levnadsvillkor? Varför flyr folk från ert land? Varför skyfflar ni över era sociala problem på oss?