Det var förvisso inte med någon större entusiasm som det schweiziska säkerhetsutskottet med röstsiffrorna sexton mot nio röstade igenom förslaget att fortsätta med affären. I parlamentsrapporten stod att "valet av stridsplan som federala rådet gjort rymmer de största risker: tekniskt, kommersiellt, finansiellt och avseende leveransdatum". Totalt rör det sig om en affär på 21 miljarder kronor omfattande 22 Gripen-plan.
Således är ännu ett viktigt steg taget mot att det verkligen blir en affär. Vilket i sin tur är en grundläggande förutsättning för att Försvarsmakten ska beställa den uppgraderade versionen av planet (den version som Schweiz förväntas köpa).
Givetvis är detta goda nyheter för SAAB i Linköping och för Sverige som industrination och vapenexportör.
Om affären blir av (samt att flygvapnet förnyar sin plan) innebär det jobb och skatteintäkter för länet i många år framöver.
För svensk vidräkning finns det dock skäl att inte jubla allt för högt. Som påpekats tidigare är den svenska försvarspolitiken ett mindre välsköt område och har varit så i decennier. Politiker av alla färger har använt försvarsanslagen som budgetregulator, förbandsnedläggningar har baserats på arbetsmarknadspolitik och materielinköpen har och är fortfarande främst industripolitik.
Samtidigt vill beslutsfattarna gärna att försvaret ska gör mer, helst med mindre pengar.
Att köpa in nästa generation Gripen till det svenska försvaret är förmodligen klokt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Gripens potential och kapacitet visades tidligt under Nato-insatsen i Libyen. Sveriges läge, geografi och relativt få militära förband kräver ett modernt och effektivt flygvapen.
Ur ett finansiellt perspektiv, givet rådande försvarsanslag, är införskaffningen förmodligen synnerligen riskabel. Redan när Gripen introducerades i försvaret talades om en "gökunge" som undanträngde andra (nödvändiga) materielinvesteringar inom Försvarsmakten. Den här gången riskerar det inte bara om att handla om att man tvingas avstår från något utan i värsta fall om att hela försvarsdelar riskerar att plockas bort.
Om regering och riksdag vill köpa in planen får man också se till att skjuta till pengar. Det vore ett historiskt misstag att åter binda upp stora delar av försvarsanslaget på inköp av nya flygplan. Alldeles oavsett hur viktiga man anser dem vara. Ett tillskott till försvarsbudgeten är således helt nödvändigt om nästa generation Gripen ska bli en del av det svenska försvaret.
Att Schweiz nu tagit ännu ett kliv mot en order är välkommet och kommer att innebära att utvecklingskostnaderna delas på fler enheter. Om både Schweiz och Sverige är med lär fler av de tidigare Gripen-köparna att följa efter.