Utbildningsminister Jan Björklund fick i går, tisdag, en ”snabbanalys” från OECD gällande den svenska skolan. Bakgrunden är uppenbar. Efter senhöstens svenska kollaps i Pisa-undersökningen har politiker från alla läger snubblat fram i desperata försök att fördela skuld och klokheter om hur skolan ska räddas.
Regeringen bad omgående OECD, som arrangerar undersökningen, att analysera den svenska skolans begränsade resultat. Frågan var vad organisationen ansåg vara de viktigaste åtgärderna för att förbättra resultaten.
Andreas Schleicher är Pisaansvarig för OECD och i hans rekommendation finns huvudsakligen två tyngre argument. Först vad gäller lärarna och då främst deras löner. Skillnaden i lön mellan Sverige och länder som presterar högt i undersökningarna är relativt hög. Dessutom måste det finnas karriärvägar för lärare och yrkets status måste höjas.
Den andra frågan handlar om förväntningarna på eleverna. I Sverige, jämfört med exempelvis Finland, är förväntningarna låga. Om det går bra för en elev är det mer slump, bra skolmaterial eller talang. Inte hårt arbete eller den egna insatsen. På den här punkten finns uppenbarligen mycket att lära om vi vill att svenska elever ska placera sig högre i framtida mätningar.
Schleicher konstaterar även att samhällets kostnader för varje elev är högt i Sverige och slår dessutom fast att det finns svagt stöd för att mindre barngrupper påverkar resultaten.
Sverige har en uppförsbacke i skolfrågan. Regeringen har tagit ett antal kliv i rätt riktning, men uppenbarligen har satsningarna ännu inte gett önskvärt resultat. Skolfrågan lär bli het i valrörelsen och inget parti tycks sitta med trumf på hand.