Tomma stolar skramlar mest
Sverigedemokraternas valseger är en minst lika stor flopp som en framgång.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I vissa fall, med Landskrona som främsta exempel, har Sverigedemokraterna erövrat en reell maktställning - låt vara tack och lov fortfarande i opposition.
I andra fall har Sd fått nöja sig med representation i form av ett par mandat och ibland inte ens det. Partiet är numera representerat i hela 144 kommuner, men i mer än var fjärde gapar Sverigedmokraternas platser tomma. Det hela är unikt och säger en hel del om så väl Sd som svensk politik för närvarande.
I andra fall har platserna besatts först efter viss kalabalik. Norrköping är ett bra exempel på hur det kan gå. Partiet fick två mandat, men Petter Carlsson är numera Sverigedemokraternas enda riktiga företrädare (och har dessutom inte gjort mycket väsen av sig). Den andra platsen togs som bekant av den oberoende Kjell Askekrona efter viss kalabalik, bland annat innefattande en lottning som Askekrona visserligen förlorade men ändå kunde strunta i eftersom vinnaren ändrade sig och valde att hoppa av!
Askekrona röstade bokstavligt talat in sig själv. Och eftersom Sd av olika anledningar inte hade folk till mer än en plats i kommunfullmäktige gick det alltså som det gjorde.
Situationen är till råga på allt inte det minsta unik. Över hela landet står stolarna tomma eftersom partiet saknar representanter. I andra fall har olika personer röstat in sig själva - eller rentav blivit inröstade av kamrater på skämt. Det hela är dock så måttligt roligt om man betänker att själva demokratin förolämpas.
Stockholms landshövding Per Unckel leder Grundlagsutredningen och hoppas kunna föreslå ett system där partierna måste registrera sina kandidater för ett val. Det är ett bra förslag, som skulle göra att en del stolligheter skulle försvinna. Samtidigt kommer man inte ifrån att Sverigedemokraterna nått sina framgångar eftersom ganska många människor röstat på partiet.
Det hela avspeglar ett illa dolt förakt för politiken som sådan. Docenten Lennart Nilsson vid Göteborgs universitet konstaterar att den svårberäknelige Sd-väljaren först och främst röstar nej och det därför inte nödvändigtvis har så stor betydelse vad Sverigedemokraternas faktiskt uträttar. Det är en situation som känns igen från exempelvis Landskrona, där partiet nått stora framgångar utan att egentligen göra någonting.
Samtidigt kan man hoppas att många av de nya väljarna får upp ögonen för det parti som faktiskt fått deras röst. Ett parti som visat sig uruselt på att förvalta sina väljares förtroende!