Två knäckfrågor och ett omskakat toppmöte
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
De stats- och regeringschefer som i går inledde toppmötet i Bryssel hade givetvis velat ha en situation när tolv av medlemsländerna hade godkänt förslaget till författning istället för tio ja, två nej och tretton som inte har bestämt sig. Men EU skulle inte vara EU om inte varje förändring föregås av ett visst mått av kalabalik. Att dessa ofta slutar i mer eller mindre urvattnade kompromisser är givetvis beklagligt.
Den här gången verkar situationen dock vara mer allvarlig än på länge. Statsminister Göran Persson har givetvis mer information än vad allmänheten hade när han i veckan levererade en profetia om toppmötets väntade resultat. De flesta tror att frågan om ratificeringen av grundlagen kommer att skjutas upp ett eller möjligen två år. Politikerna behöver andrum och rådrum för att gå vidare när två viktiga nationer som Frankrike och Holland sagt nej.
Exakt hur det kommer att gå med grundlagen vet vi ännu inte men programmet för toppmötet stuvades om så att frågan kunde hanteras under gårdagen. Konferenslokalerna har bokats för hela helgen trots att mötet skall avslutas i dag.
Den andra frågan som EU-ledarna skall stånga sina huvuden blodiga mot är unionens framtidsbudget för 2007-2013. Miljarder euro skall inhämtas och fördelas. Och föga förvånande är det jordbrukspolitiken som är grund för de största problemen. Även om en del försöker flytta över skuldbördan på Storbritanniens rabatt på medlemsavgiften.
Premiärminister Margaret Thatchers framtvingade rabatt från 1984 är en nagel i ögat för många nationer på kontinenten. Varför skall ett rikt land ha rabatt när ingen annan får det, är den rimliga frågan. Svaret blir att allt för många medlemsländer får allt för stora ekonomiska bidrag från unionen.
Fransmännen har givetvis passat på att vrida om kniven i britterna och påstår att budgeten står och faller med rabatten. Premiärminister Tony Blair kontrar med att jordbruksstödet (som Frankrike får mest av i EU) måste minska om britterna skall betala mer.
Denna verbala budgettennis över Engelska kanalen kan säkert fortgå ganska länge. Blairs problem är att Storbritannien också får en hel del i jordbruksstöd. Dock verkar de flesta (utom Frankrike) vara överens om att något måste göras åt jordbrukspolitiken, men ingen vill minska sina bidrag. I värsta fall kommer toppmötet att i vanlig ordning skjuta upp svåra och obekväma beslut i väntan på att alla tröttnar och accepterar en kompromiss. Exempelvis att de franska bönderna garanteras en viss nivå i ett antal år till och britternas rabatt långsamt avskaffas.
I det här läget vore det till exempel lämpligt med ett regelverk som ger en majoritet av länderna möjlighet att köra över både Frankrike och Storbritannien. En författning till exempel!