Återigen firar vi midsommar. Staden töms på folk. Folkdräkter plockas fram. Sill och nubbe. Majstång. Små grodorna.
Såvitt vi vet är midsommar en ursvensk högtid. Den firades innan Sverige kristnades och till skillnad från Julen lyckades aldrig kyrkan fylla den hedniska traditionen med ett kristet innehåll. Alltså kan man tänka sig att midsommar är en tradition som vi svenskar har skapat helt själva. Den är "äkta" svensk.
Säger man så vet man med säkerhet att man kommer att bemötas med två olika kommentarer. Den ena säger: "Nej, midsommar är inte unikt svenskt. Högtider för att fira sommarsolståndet finns i många kulturer. Den svenska seden är sannolikt importerad. Majstänger finns i Tyskland och England också."
Den andra säger: "Just så. Midsommar är den enda kvarlevan av det ursvenska vi har kvar. Det är ingen längre som bryr sig om att bevara kulturarvet. Invandringen har skapat en mångkultur där det genuint svenska har tunnats ut och är på väg att gå förlorat".
Vem har rätt? Ingen. Felet många gör är att de tror att vad som är svenskt eller inte bestäms av ursprunget. Om en sed kan bevisas vara unik för Sverige, att den går tillbaka långt bak i tiden och att inget annat folk har samma sed, anser många att det är ett bevis för att seden ifråga är "äkta". Både de som hävdar att midsommar är unikt svenskt eller en importerad sed tänker likadant.
Men att ursprunget skulle vara det enda som definierar vad som är svenskt faller på sin egen orimlighet. Ta exemplet seden att äta potatis. För många är midsommarafton första dagen på året att äta färskpotatis. Denna enkla rotfrukt har närmast kultstatus i den svenska kulturen, särskilt just vid midsommar.
Ändå vet vi att potatiskulturen inte fick sin plats i Sverige förrän under 1800-talet, när folk upptäckte att den lämpade sig väl att göra brännvin på. Om därför bara den sed som vi har haft med oss sedan vikingatiden kan räknas som svensk är potatisätandet osvenskt.
Potatistätandet är från början en importerad sed, den är ett mångkulturellt inslag, något som vid tiden för sitt införande trängde undan andra äldre svenska matvanor. Men inget är så svenskt som att äta potatis idag.
Att seder förändras och att vi inte ska känna att vår identitet som svenskar hotas av detta är en sanning som tål att upprepas. Det är inte fel att leta efter äkthet i tillvaron. Ingen gillar kopior av gamla original. Originalet är alltid bäst.
Men när det gäller just svenskheten så finns det inget ursprungligt original. Det finns mycket som är äkta och unikt svenskt. Sådant man med rätta kan kalla "etniskt" svenskt, som inte finns någon annanstans på jorden.
Men det finns inte ett ursprung som var till hundra procent svenskt och som sedan drygats ut med utländska influenser. Däremot finns det svenska som vi själva har skapat, gammalt och nytt, importerat och inhemskt. Det genuint svenska finns, tro inte annat, men det är vi själva som bestämmer vad det är.