Uppgivenhet värre än terrorister
Det är lätt att känna sig maktlös mot terroristerna. Just det är den stora faran.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Den som inbillar sig att terrorister bara angriper länder som deltagit i Irakkriget bör tänka om efter att självmordsbombare slog till egyptiska Sharm el-Sheikh. Minst 88 personer mördades i Egypten. Även om terroristerna anföll platser där många turister brukar uppehålla sig utgörs de flesta mördade av egyptier.
Händelserna i Storbritannien och Egypten sammanfaller i tiden, men behöver inte nödvändigtvis ha så mycket direkt med varandra att göra. Att planera omfattande terroristdåd är resurskrävande och tar lång tid.
Däremot är våldsverkarna förstås ideologiskt befryndade med varandra. För dem är alla möjliga mål också legitima mål. Det behöver inte nödvändigtvis ha något med Irakkriget att göra, utan är en fråga om praktiska avvägningar, resurstillgång och annat. Det är förstås inte så enkelt som att terroristerna slår till helt planlöst, men man kan säga att när de har chansen tar de den.
Risken att Sverige skall drabbas av ett terrordåd är förhoppningsvis relativt liten. Men om terrorister av någon anledning skulle finna skäl härtill skulle inte heller vårt land gå säkert.
Många svenskar reser också utomlands. Storstäder som London eller populära turistorter utgör ständigt potentiella mål för terroristerna och det behöver inte ens handla om Europa. Vi behöver bara tänka på bombdådet på Bali 2002.
I en sådan situation är det svårt att inte drabbas av ilska, ångest och frustration. Det politiska budskapet för dagen är att det aldrig går att skydda sig helt, men att vardagen måste fortgå som vanligt. Det talas ganska vagt om ytterligare åtgärder, samtidigt som det går att märka en smygande defaitism. Vissa vill avbryta kriget mot terrorismen eller lägger med halsbrytande intellektuella manövrer skulden på västvärlden - och relativiserar därmed självmordsbombarnas handlingar. Andra tycks uppgivet mena att det inte finns så mycket att göra...
Om terroristerna påtvingar oss uppgivenhet har de vunnit! Men det är tack och lov en faktor som vi själva kan påverka - om vi bara vill. Det finns goda grunder att trots den senaste tidens händelser känna viss optimism. Många terrorattentat har faktiskt förhindrats, även om säkerhetsskäl gör att inte mycket information kommer till allmänhetens kännedom. Bland muslimer i gemen tycks våldsverkarna mer impopulära än någonsin, det är inte alls självklart att fundamentalismen är på frammarsch - varken i Mellanöstern, Europa eller någon annanstans. Sällan har terroristnätverken stått under sådant tryck som just nu. Vi är inte besegrade så länge vi inte inbillar oss att vi är det.