Hur ofta har vi inte hört att en felanvänd skattekrona är stöld från medborgarna? Vi har också hört att regeringen inte primärt valdes för att rusta upp försvaret. Måhända inte, men inte nedrusta heller - eller för den delen slösa bort skattepengarna.
Just detta sker emellertid. Riksrevisionen riktar hård kritik mot bemanningsbristerna inom såväl flygvapnet som marinen. Det saknas personal på två av de få fyra återstående stridsflygsdivisionerna och marinens kapacitet kan bara utnyttjas till 30 procent! I praktiken handlar det om en insatsförmåga om blott enstaka fartyg, det finns till exempel bara en besättning per korvett vilket leder till att ett fåtal fall av exempelvis sjukdom gör insatser omöjliga.
Detta innebär att stora delar av försvarets verksamhet ligger för fäfot - ett synnerligen kostnadsineffektivt utnyttjande av befintligt materiel och ytterst ett slöseri med skattepengar. Men först och främst en säkerhetspolitisk risk.
Visserligen kan man med anledning av den låga hotbilden mot Sverige hävda att också en begränsad beredskap är tillräcklig. Det gäller dock bara i ett kort perspektiv och vad händer om säkerhetsbilden förändras, kanske med relativt kort verkan?
Motsvarande problem brottades man med också under det kalla kriget. Då var hotbilden förstås mycket allvarligare, men samtidigt var det ekonomiskt ogörligt att hålla full beredskap hela tiden. Värnpliktsförsvaret fungerade dock som buffert med relativt goda möjligheter att snabbt återrusta, till jämförelsevis låg kostnad. Medan nya kullar ständigt kallades in, var det möjligt att kalla in äldre omgångar till repetitionsövningar och vidareutbildning.
I dag har vi gått över till ett yrkesförsvar. Eller rättare sagt, vi har avvecklat värnpliktsförsvaret men bara delvis ersatt detsamma med yrkessoldater. Övergången var, givet omständigheterna, rimlig men regeringen har inte tagit ansvar för sin egen politik. Visserligen hade den tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (M) rätt i att många förband genom socialdemokratisk nedskärningspolitik bara existerade på pappret, men de lätt tillgängliga styrkor han själv påstod sig hade infört väntar alltså på att materialiseras - det är den givna slutsatsen av Riksrevisionens kritik.
Bristerna är dessutom så allvarliga att det kan ta åratal att åtgärda desamma. Det finns inte någon organisation för att som tidigare relativt snabbt utnyttja ett värnpliktssystems reserver. Istället måste rekryteringen av nya yrkessoldater snabbt öka.
Naturligtvis kommer det att bli kostsamt, men det är inte heller någon nyhet. Liksom tyvärr inte att ministären Reinfeldt i försvarsfrågor fortsätter att stoppa huvudet i sanden.