EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) skräder inte orden i en intervju i tisdagens Dagens Nyheter när hon kommenterar de havererade förhandlingarna mellan Sverige och Rumänien gällande förekomsten av tiggande rumänska romer i Sverige. Ministern säger sig vara ”vansinnig” över den rumänska regeringens ”ointresse” i frågan. Till saken hör att Ohlsson i går avslöjade att regeringen och dess rumänska motpart under flera månader fört hemliga förhandlingar. Förhandlingar som nu uppges ha haverera.
Bakgrunden finns givetvis i det faktum att Sverige sedan i höstas är platsen för hundratals, kanske tusentals, tiggare som dagligen sitter utanför butiker i städerna. Såväl i Stockholm som i Norrköping och annorstädes.
Fenomenet har varit svårhanterat i Sverige. Initialt uppstod en viss förvåning. Tiggeri utanför kvartersbutikerna är ytterst ovanligt i Sverige sedan decennier. Något senare uppstod frågan vems ansvar detta är. Har kommunerna en skyldighet att tillhandahålla härbärgen för tiggarna och deras familjer? Hur är det med sjukvård, tandvård eller sociala förmåner?
Rumänien är ett medlemsland i EU och dess medborgare har rätt att besöka Sverige under tre månader via den fria rörligheten inom unionen. Däremot har de ingen legal rätt till sociala förmåner, vård eller annat. Samtidigt är det uppenbart att den legala aspekten inte täcker hela bilden. När den mängden av människor det handlar om lever i skjul utanför städernas förorter blir problemen uppenbara.
Att regeringen försökt förmå Rumänien att agera och förbättra situationen för sina medborgare är logiskt. Att Rumänien inte tycks inse problemets natur är märkligt. Än märkligare är att de inte tycks vara intresserade av att hjälpa sin befolkning när det uppenbarligen finns betydande resurser till hands i EU:s sociala fond för Rumänien. Regeringen har således lämnat ett förslag till EU-kommissionen, utan Rumäniens underskrift.
Rumänien har givetvis det fulla ansvaret för dess medborgares ekonomiska och sociala möjligheter. Om Rumänien diskriminerar sina egna medborgare så till den grad att de tvingas leva som tiggare i Sverige och dessutom vägrar vara en del av en bilateral lösning måste EU agera. Med tanke på att det är EU:s regler som gör det möjligt för de rumänska medborgarna att tigga i Sverige finns goda skäl för kommissionen att se närmare på fenomenet. Sverige kan i längden inte ta ansvar för Rumäniens sociala problem, det kan bara den rumänska regeringen.