EU höll i helgen toppmöte och på onsdag ska medlemsländernas ledare träffas igen för att fatta beslut. Krisen för euron och det finansiella läget är och har varit givna punkter på dagordningen. Några beslut fattades inte i helgen utan det ska man (eventuellt) göra på onsdag.
En del av EU:s politiker, däribland Tysklands förbundskansler Angela Merkel, vill ändra i Lissabonfördraget. Detta för att euroländerna lättare ska kunna öka "samordningen" av sin ekonomiska politik. Något som motsätts av bland annat Sverige. Att gå in och peta i Lissabonfördraget som tog åtta år att mangla fram är knappast begåvat. Har man väl börjat nysta upp regelverket lär fler krav följa efter.
Dessutom vore det betydligt bättre om euroländerna lärde sig att hålla en stram budgetdisciplin från början kan tyckas. Istället för att anpassa reglerna efter fifflandet i efterhand!
Samtidigt visar händelserna på en stigande desperation. Det grekiska finansmoraset tycks vara utan slutpunkt och frågan är om landet ens går att rädda med konventionella metoder. En del skuldavskrivning är förmodligen att vänta vartefter, men det är ingen långsiktig lösning. Dessutom finns det allt för gott om kandidater som kan fylla platsen som eurozonens svarta får. Den italienska ekonomin är inte långt efter och till råga på allt är Tyskland och Frankrike inte särskilt överens om hur krisen ska lösas.
Krisen är mångbottnad, men den gemensamma beröringspunkten på båda sidorna av Atlanten är att finansbolagen varit slarviga. Detta har förstärkts ytterligare av att en handfull stater inom eurosamarbetet nonchalerat de regler som gäller för valutan. Statsfinansiella underskott och överbelåning är tyvärr en farsot som drabbat många länder inom EU.
Frågan är dock inte olöslig. Sverige och Estland är de två länder inom EU som i dag har statsfinansiella överskott. Då ska vi minnas att Estland bara för något år sedan befann sig i en djup ekonomisk kris. Till skillnad för Grekland och andra länder valde man i vårt östra grannland att fatta en del tuffa och impopulära beslut, ta sig i kragen och genomgå ett nödvändigt stålbad. Nu befinner man sig på andra sidan och har ordning på ekonomin. Det var och är delvis fortfarande smärtsamt, men det fungerade.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har meddelat att Sverige kommer att motsätta sig ändringar i Lissabonfördraget. Klokt och riktigt. I längden är det dock frågan om den principiellt riktiga hållningen räcker. Något måste göras för att rädda unionens slarvnationer och då förväntas tyvärr även Sverige ställa upp. Efter veckans toppmöte vet vi förmodligen lite mer.