”Allt är förlåtet.” Rubriken på första numret av den franska satirtidskriften Charlie Hebdo sedan nästan hela redaktionen utplånades i terrorattentatet förra veckan är briljant. En karikatyr på profeten Muhammed som håller den nu världsberömda loggan med ”je suis Charlie”. Ungefär samma ironiska twist som när tidningen fått sin lokal nedbränd av extremister för några år sedan och förstasidan pryddes av en tecknare som kysste en extremist. Upplagan för Charlie Hebdo är normalt 60 000, denna veckas upplaga trycks i tre miljoner exemplar.
Det har sagts mycket om yttrandefriheten och hur denna rätt försvaras, förtrycks och bör hanteras sedan terrordådet. Mycket har varit klokt, annat mindre begåvat. Ett visst hyckleri har kunnat noteras bland politiker av alla slag som ena stunden säger sig vara Charlie och i nästa funderar ut nästa lagförslag som beskär den frihet de säger sig stå upp för. Detsamma gäller även en del debattörer och tidningar.
Under de dryga två dygn som terrordådet och den efterföljande jakten på terroristerna pågick rapporterades massvis med information. Bland annat om ett ”gisslandrama” i en ”butik” i Paris där den tredje terroristen tagit gisslan. Att lokalen var en judisk kosherbutik och att fyra judar mördades där har i stort dock inte fått någon framträdande plats i nyhetsrapporteringen. Det var givetvis ingen slump att islamisterna valde en judisk butik när man tog gisslan och försökte ställa krav på att terroristbröderna skulle ges fri lejd.
Detta extremfall av antisemitism skrivs och rapporteras det förhållandevis lite om i Sverige. I Frankrike desto mer lyckligtvis. I sitt tal under den enorma manifestationen i Paris nämnde president Francois Hollande ”en fruktansvärd antisemitisk attack”. I Sverige har istället mycket av efterdebatten handlat om en rädsla för ökad islamofobi. Med viss rätt, givetvis. Det kollektiva skuldbeläggandet är dock lika illa oavsett om det handlar om muslimer som utpekas som terrorister eller om det är judar som mördas och förföljs för att de är just judar eller skuldbeläggs för något staten Israel gjort.
För tre år sedan mördades tre skolbarn utanför en skola i Toulouse av en islamist och under 2014 beräknas 7 000 judar ha lämnat Frankrike. Antisemitismen i Frankrike (och Europa och Sverige) är ett reellt problem.
Precis som en mängd andra problem och fördomar som drabbar etniska och religiösa minoriteter. I Frankrike och annorstädes rapporteras nu om attacker på moskéer, det är lika illa som rapporterna om attacker på synagogor, judiska skolor och butiker. Extremismen följer varken logik eller moral. För dem är alla demokrater och oliktänkande potentiella mål.