Sverigedemokraterna är förmodligen nöjda. SD ifrågasätter ju personer med dubbla medborgarskap och Moderaternas avgående chefsstrateg Per Schlingmann hade inte ens svenskt pass förrän för några år sedan.
Fast kanske går det an med tyskt medborgarskap?
Moderaterna däremot har anledning att fråga sig vad som nu väntar. Schlingmanns avhopp aviserades egentligen redan i våras, ändå framstår gårdagens besked som något överraskande. Kanske är han inspirerad av vår egen Jörgen Rundgren här i Norrköping, som lämnade ordförandeskapet för Moderaterna efter valet 2010.
Frågan är förstås huruvida Schlingmann trots allt kommer att spela någon roll för Moderaterna i nästa val. Fast lika viktig är frågan om det har någon betydelse.
Det går att förstå eventuell oro inom partiet. Tillsammans med Fredrik Reinfeldt och ett relativt fåtal nära medarbetare var det Schlingmann som låg bakom Nya Moderaterna - partiets största modernisering på decennier.
En framgång utan like, åtminstone om man ser till valresultaten. De 30 procent Moderaterna fick i senaste riksdagsvalet överträffade till och med utgången av det berömda så kallade kossackvalet 1928, det vill säga en närmast mytisk framgång i moderatkretsar.
Ändå är inte alla riktigt nöjda. Vissa anser att partiet riskerar att förlora sin själ på marknadsföringens altare. Fånigheter som att "de nya Moderaterna förvaltar arvet från 1968" kan man möjligen leva med, allvarligare är om sakpolitiken påverkats negativt. Försvarspolitiken är sannolikt det främsta exemplet på hur partiets politik faktiskt misslyckats efter maktövertagandet 2006.
På andra områden är framgångarna otvetydiga. Valfriheten har stärkts och skatterna sänkts. Friskolereformen sjösattes visserligen redan under ministären Bildt på 90-talet, men det duger ändå att tala om ett samhällsideologiskt paradigmskifte efter snart två mandatperioder med moderatledda regeringar.
Frågan är om det blir en tredje. Går det utan Schlingmann?
Jo, det gör det naturligtvis. Hans betydelse ska inte bagatelliseras, men inte heller överskattas. För Alliansen talar en i grunden stark svensk ekonomi, ett tydligt regeringsalternativ och en splittrad opposition. Samt sist men inte minst en populär statsminister med en minst lika populär finansminister vid sin sida.
Däremot börjar onekligen begreppet Nya Moderaterna låta lite slitet. Ja, för yngre sympatisörer rentav obegripligt eftersom de inte känner till något annat moderat parti.
Det borde räcka med Moderaterna i fortsättningen.