Våldet från vänster vissa inte låtsas om

Med antirasistiska och förment liberala slagord som sköldar angriper den autonoma vänstern alla vilka uppfattas som fiender. Till exempel tjänstemän på Migrationsverket.

Norrköping2014-02-13 04:19
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

”Revolutionen kommer inte att ske med vita handskar och våra metoder kommer inte att vara ’mjuka’ eller politiskt korrekta. Vi i aktionsgruppen Autonoma arbetare i Skåne påstår att direkta angrepp på chefer, politiker och kapitalister är den bäst lämpade metoden utifrån dagens situation.”

Ovanstående revolutionsromantiska pekoral låter som något 68-vänstern hittat på när rödvinspimplandet på studentkorriodoren gick lite för långt. Det ovanliga användandet av uttrycket ”politiskt korrekt” antyder dock att vi rör oss i nutid och det är tyvärr värre än så. Den socialistiska revolutionen må vara lika avlägsen som för snart ett halvsekel sedan, men den har lämnat studentrummen och blivit våldsam. På riktigt.

I höstas utförde gruppen flera våldsamma anfall mot sina förmenta fiender. Man krossade fönster på bostäderna till två chefer på arbetsförmedlingen i Skåne och kastade in flaskor med ammoniak. Chefernas brott? De hade ägnat sin vardag åt integrationsfrågor ...

Uppenbarligen hade deras arbetsinsatser inte fallit den autonoma vänstern i smaken och av liknande skäl angreps också ett bussföretag som anlitats av Migrationsverket. Detta verk är naturligtvis föremål för allt grövre trakasserier. För en vecka sedan tände någon till exempel eld på däck utanför Migrationsverkets kontor i Uppsala. ”De senaste två åren har Migrationsverket drabbats av i genomsnitt en attack eller skadegörelse varannan vecka” säger generaldirektören Anders Danielsson. Personalen hotas och på internet skryter vissa över sina dåd.

Väl att lägga märke till, även extremnationalister har angripit Migrationsverket. Alla är emellertid medvetna om det rasistiska hotet, men frågan är hur många som ser allvaret bakom vänsterextremismen.

Frågan är hur länge det här ska få pågå, ända tills någon skadas allvarligt – eller dödas?

Den som går från ord (eller på sin höjd civil olydnad) till våld överträder nämligen en gräns som inte bara är principiellt oacceptabel i en demokrati, utan också riskerar att leda till ”kampens” brutalisering. Ibland börjar det med till synes goda intentioner, som protester vilka syftar till liberalare invandring. Men vänsteraktivisterna (som sannolikt också ser medlet som mål, det vill säga uppskattar den våldsamma livsstilen) låter sig inte nöjas med mindre än att tvinga igenom sina uppfattningar.

Läs mer om