Välfärdsstatens vinnare och nya förlorare
"Generationskontraktet" är i fara.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Bilden av pensionärer som känner sig förfördelade känner vi igen. Nyare är bilden av stridbara pensionärer. Många räknar med att detta kommer att bli än tydligare när väl den stora generationen 40-talister gått i pension.
Men hur har pensionärerna det egentligen i Sverige? Och hur kommer det att bli i framtiden? Ett stort antal forskare vid bland andra Umeå universitet har försökt utreda denna fråga och presenterar resultatet på DN Debatt.
Enligt forskarna har pensionärernas levnadsstandard ökat markant det senaste kvartsseklet. Samtidigt har välståndsutvecklingen stagnerat för de yngre (i detta fall definierat som personer under 40 år). I vissa fall går det till och med att tala om en välståndsförsämring. Om man jämför exempelvis småhusboendet har detta ökat bland "äldre" (över 55) sedan 1980, men minskat bland yngre. På liknande sätt går det möjligen att tala om ökande generationsklyftor när det gäller semesterresor, men också bilinnehav och till och med hushållsmaskiner.
Att ställa ett antal mer eller mindre godtyckligt definierade åldersgrupper mot varandra ger förstås inte mer än en grov bild av verkligheten. Många så kallade fattigpensionärer känner förmodligen inte igen sig och det med all rätt. Man bör också betänka att fler yngre numera bor i städer än förr och det leder närmast med automatik till att färre bor i eget hus jämfört med lägenhet - vilket alltså inte nödvändigtvis behöver handla om någon väldståndssänkning.
Men för den skull ljuger inte statistiken, utan avspeglar genomsnittssituationen inom olika åldersgrupper. Om man dessutom betänker att de äldre blir allt fler men för den skull inte vill jobba längre än till 65 (tvärtom!) riskerar vi att stå inför nog så allvarliga motsättningar i framtiden.
De äldres välstånd består visserligen primärt i det tidigare så generösa (och därmed långsiktigt ohållbara) ATP-systemet, men också i att det finns en skattebas som finansierar vård och omsorg. Även om pensionärer blivit allt viktigare för konsumtionsindustrin riskeras långsiktigt det så kallade generationskontraktet om försörjningstrycket på de yngre fortsätter att öka.
Om någon hävdar att de äldre roar sig på de yngres bekostnad gör denne det väldigt lätt för sig. Men om man samtidigt noterar att 80 procent av de över 55 hoppas på en tidig pension eftersom de vill ha mer fritid, då inser man också varför det kan finnas fog för missnöje med "rekordgenerationens" prioriteringar och eventuella brist på samhällsansvar.