Som NT i går, måndag, rapporterade kommer Norrköpings kommun att starta en provverksamhet kallad Mina timmar inom äldrevården. Brukarna ska ges möjlighet att själv styra över hur ett antal timmar av deras omsorg från hemtjänsten ser ut. Som exempel nämns promenader, shopping eller kanske ett teaterbesök.
Grundtanken är någorlunda sympatisk. Varför ska kommunens äldre inte ha någon möjlighet att styra över den omsorg de faktisk betalar för. Tyvärr finns det dock ett antal ”om” och ”men” inblandade när de rödgröna ger sig ut på valfrihetsäventyr. Det är till exempel bara kommunen som kan tillåtas utföra brukarnas önskemål. Privata utförare är utestängda. Vilket är helt i linje med den politik som de rödgröna bedriver i Norrköping, en av få kommuner i Sverige helt utan privata utförare inom hemtjänsten. Den totala avsaknaden av alternativ inom äldrevården är dessutom något som företrädare för det rödgröna styret varit stolta över!
På debattplats i gårdagens NT skriver fyra företrädare för Socialdemokraterna, Lars Stjernkvist, Teresa Carvalho, Eva Andersson och Olle Johansson, om sina tankar kring valfrihet i Norrköping. De fyra socialdemokraterna säger sig vara för valfrihet inom vården och omsorgen. Men de motsätter sig fri etableringsrätt och LOV (den statliga reform ger alla vårdtagare rätt att själv välja utförare av omsorgen). Kvartetten uppger att det ”är viktigt att ge enskilda mer makt” men i nästa andetag slår det fast att det är kommunen som ska erbjuda servicen.
Debattartikeln berör på flera sätt den ambivalens socialdemokratin ofta har inför valfrihet. Framför allt om det handlar om verklig valfrihet där besluten de facto flyttas från politikernas mötesbord till folk köksbord. Debattörerna har en poäng i att det fria skolvalet utmanat beslutsfattare samt det finns mindre goda exempel.
Samtidigt vet Socialdemokraterna att de inte kan vrida tillbaka klockan till den tid då Partiet beslutade allt och där postnumret avgjorde allt från skola till vårdcentral och äldreboende. Testet med Mina timmar och motståndet mot LOV (som 181 kommuner redan infört) är exempel på den politiska skvader som partiet landar i när ideologin ställs mot en verklighet där folk faktiskt vill vara med och bestämma.