Vänsterns värsta mardröm besannad
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Feministiskt initiativ (Fi) är det sannolikt mest kända exemplet och framtiden såg onekligen ljus ut för Schyman och co. Dock bara tills de andra företrädarna i partiet presenterade sig och sina åsikter för väljarkåren. Opinionssiffrorna rasade om möjligt snabbare än de steg i början. Numera ger Fi inte ens avtryck i mätningarna.
Junilistan har förvisso lyckats tidigare, men riksdagssatsningen verkar halvhjärtad och Nils Lundgrens otydlighet om vilket parlament han helst vill sitta i hjälper inte till. Han är vald till Europaparlamentet men vågar eller vill inte lämna den platsen innan han vet om det väntar en stol i riksdagen.
Ett antal lokala och regionala sjukvårdspartier har dessutom gått samman för en riskdagssatsning. Dessa lär snabbt märka att det är betydligt enklare att få opinion och stöd på lokalplanet för exempelvis ett sjukhus än att presentera en sammanhållen politik för riksplanet.
Det senaste tillskottet i kön är Vänsterdemokraterna. En grupp före detta vänsterpartister och socialdemokrater som egentligen inte planerade att ställa upp förrän i valet 2010. Talespersonen är Margó Ingvardsson, före detta riksdagsledamot för vänsterpartiet, känd för att ha brutit med vänsterpartiet i början av 90-talet när partiet vägrade göra upp med sitt kommunistiska arv.
Det vore oerhört enkelt att avfärda Vänsterdemokraterna som ytterligare ett parti bland andra från en splittrad och sönderfallande vänster. Men det vore inte en korrekt analys. Partiet är något så unikt som ett vänsterparti med både hjärna och förankring i verkligheten. Således är partiet för både marknadsekonomi och EU. Till skillnad från andra vänsterrörelser har Ingvardsson och de andra insett att någon måste tjäna ihop det som skall fördelas och att EU kan vara ett kraftfullt redskap för förändringar på vår kontinent och därför värt att deltaga i.
Vidare anser partiet att den offentliga servicen skall finnas kvar, dock inte nödvändigtvis alltid utförd av kommun, landsting och stat. Dessutom påstår sig Vänsterdemokraterna hylla liberalismens värderingar om individens rättigheter, integritet och egenmakt.
Enligt egen utsago placerar sig partiet till höger om vänsterpartiet men till vänster om socialdemokraterna. En plats som uppkommit och vidgats i takt med att vänsterpartiet under Lars Ohly flyttar sig allt närmare avgrundsvänstern.
Av alla nya partier och enfrågerörelser får Vänsterdemokraterna anses ha störst möjligheter att ta sig in. Det finns i väljarkåren uppenbarligen ett behov utöver etablerade partier på vänsterkanten och sett till innehållet bör Margó Ingvardsson och de andra ha goda chanser. Att det samtidigt innebär att både vänsterpartiet och miljöpartiet får en seriös utmaning om väljarna ökar spänningen.
Minst glad är nog Lars Ohly som utmanas från flera håll och får sina värsta mardrömmar besannande ett halvår innan valet.