Väntad vänsterplagiering försvårar partibildning
Ett nytt parti utan ny politik är på gränsen till meningslöst.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Just nu håller någon form av partiprogram på att mejslas fram, även om styrelsen kallar det för "prioriterade politiska krav". Dessa är nu ute på remiss bland medlemmarna och det övergripande målet uppges vara "att avskaffa den patriarkala maktordningen".
Vägen dit tycks gå via samma politik som vänsterpartiet bedriver, i alla fall är huvudfrågorna för Feministiskt initiativ desamma som Gudrun Schyman drev som partiordförande i vänsterpartiet. Tyngdpunkterna lär således bli helt kvoterad föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag.
Den kvoterade föräldraförsäkringen beskrivs för övrigt som ett sätt att "bjuda in männen". Hur nu ett tvingande regelverk som lägger sig i en familjs vardag kan kallas för en inbjudan? I vänsterns strävan att skapa ett i teorin jämställt samhälle måste den fria viljan uppenbarligen betvingas. Familjernas förmåga att fatta beslut om såväl barnomsorg som föräldraledighet underkänns av vänsterns olika företrädare.
Säkert är i alla fall att Feministisk initiativ i stora delar är ett föga ovanligt vänsterparti. Om någon nu är förvånad, med tanke på vilka det är som leder partiet. Även om det sannolikt var få som trodde att Fi skulle bli ett icke-socialistiskt parti kan det knappast vara någon som tvivlar om partiets ideologiska hemvist i dag.
Vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus "utgår" från att plattformen skiljer sig från vänsterpartiets "annars antar jag att de hade gått med i vänsterpartiet". Om allt för mycket av Fi:s kommande politiska avsiktsförklaringar är en kopia av vänsterpartiets partiprogram kommer givetvis frågan att ställas om det verkligen är lönt att bilda ett nytt parti över huvud taget?
Om målet är något annat än att bidra till den ökande splittringen på vänsterkanten bör givetvis Fi presentera något nytt eller annorlunda som kan locka nya väljare. En blekare variant av vänsterpartiet, huvudsakligen representerad av elitfeminister, lär knappast bli ett framgångsexempel. Vilka väljargrupper förväntar sig Fi:s ledning skall lockas av det upplägget?
Samtidigt börjar det redan knorras internt i ledningen. En av initiativtagarna, genusforskaren Tiina Rosenberg, säger sig vara redo att lämna Fi om det homo-, bi- och transsexuella perspektivet inte får tillräckligt utrymme.
För Gudrun Schyman, Ebba Witt-Brattström och de andra i Fi gäller det att muta in en eller ett par politiska profilfrågor inför nästa års valrörelse. Som det ser ut just nu är det väldigt långt dit.