Vård och straff två skilda frågor
Att tidsbestämma straff för rättspsykiatriskt vård låter sig inte gärna göras hur som helst.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Samtidigt finns det tillfällen då livstidsstraff i princip borde vara just på livstid. I andra fall behöver straffskalorna ändras radikalt om livstidsstraffet avskaffas. I så fall krävs maxstraff för grova brott på minst 25 till 30 år.
Att som i dag kalla ett livstidsstraff för just det är hur som helst fel om det faktiska straffet kanske inte är mer än tio, femton år.
En annan fråga handlar om avvägningen mellan fängelsestraff och rättspsykiatrisk vård. Den som döms till det senare kan i princip sitta inne hur länge som helst. Så länge inte patienten anses färdigbehandlad kommer vården att fortgå.
När chefsåklagare Torsten Angervåg intervjuades på nyhetsplats i NT i går måndag avslöjades otrevligheter. "Det kan ibland bli som ett lotteri" säger Angervåg. Vissa frisläpps mycket snabbt. I andra fall kan vårdtiden bli mycket lång. Utrymmet för godtycke förefaller stort och till detta kommer att den faktiska vården i sig varierar. I ett antal artiklar i NT har mer eller mindre undermålig vård på Vrinnevisjukhuset påvisats.
En utredning om att tidsbestämma också rättspsykiatrisk vård pågår sedan tre år. "Uppenbarligen tar det tid" säger överläkaren Marianne Kristiansson på Rättsmedicinalverket. Den situationen på justitiedepartementet känns igen.
Angervåg anser att vårdtiden bör vara densamma som för motsvarande fängelsestraff. Om strafftiden går ut bör fortsatt vård ges inom allmänvården. Och om internen blir färdigbehandlad innan strafftiden löpt ut bör resterande tid avtjänas i fängelse.
Intressanta tankar, men inte helt lätta att omsätta i straffpraxis. Ty enligt dagens definition döms en sjuk person till sluten psykiatrisk vård eftersom han eller hon inte anses fullt ansvarig för de handlingar som utgjorde brottet. Det går alltså inte att översätta vård med fängelsestraff och det förklarar varför vårdtiderna varierar så starkt. Tiden beror på om patienten (inte fången!) svarar mot behandlingen eller inte.
Ett alternativ vore däremot att skärpa kriterierna för sluten psykiatrisk vård och istället införa vård av mindre psykiskt sjuka som en del av fängelsestraffet. Detta förutsätter dock att personerna kan sägas ha agerat medvetet och alltså är ansvariga för sina handlingar.