Timmarna efter Muammar Khaddafis död i torsdags gick Venezuelas president, kommunisten Huga Chavez ut i tv och uttryckte sin sorg.
"Vi ska minnas Khaddafi resten av våra liv som en stor kämpe, en revolutionär och en martyr", sade Chavez till tv-kanalen al-Arabiya.
I dag är Chavez en av få som offentligt hyllar Khaddafi, men det gäller att inte glömma att Khaddafi under sina fyra decennier som Libyens ledare ofta fick tillträde till den internationella politikens finrum.
Ett av dessa finrum var FN:s organ för mänskliga rättigheter, som Khaddafi ledde när Libyen fick posten som ordförandeland 2003. Och just Libyens ordförandeskap gav upphov till en kritikstorm som så småningom ledde till att kommissionen för mänskliga rättigheter lades ner. Den ersattes 2006 med ett helt nytt organ - FN:s råd för mänskliga rättigheter. Kofi Annan och Jan Eliasson, på den tiden ordförande i FN:s generalförsamling, bedyrade att det nya rådet inte skulle låta sig korrumperas av diktatorers intressen.
Så blev det inte. Redan kort efter att det nya rådet hade grundats tog Libyen plats som fullvärdig medlem och Khaddafiregimen använde den plattformen för att skyla sina egna brott mot mänskliga rättigheter.
Förra året följde jag med fyra personer som hade rest till FN i Genève för att protestera mot Libyens plats i rådet: Bob Monetti, far till Rick Monetti, en 20-årig amerikansk collegestudent som mördades i flygplansbombningen över skotska Lockerbie 1988 - ett dåd som Khaddafi hade gett order om och som kostade 270 människor livet; Muhammad Eljahmi, vars bror var dissident och fängslades och mördades av Khaddafiregimen; Kristyana Valcheva och Ashraf El Hagoug, som satt fängslade i Libyen i åtta års tid, som syndabockar för en hiv-epidemi på ett sjukhus i staden Benghazi. Då svarade alla samma sak när jag frågade varför de hade rest till Genève.
- Vi vill protestera mot att Libyen fått en plats i rådet för mänskliga rättigheter. Vi måste berätta vår historia.
Då stod Khaddafis förtryck av den egna befolkningen långt ner på den internationella agendan, och deras protest fick knappt någon uppmärksamhet i internationella medier. Jag talar med Bob Monetti kort efter att Natoattacken inletts i Libyen. Hur går hans tankar, undrar jag. Han är stolt över Nato, säger han.
- Världen har äntligen insett vad vi har vetat i 23 år: Khaddafi är en själlös mördare och tyrann.