Vem vågar tro på växhuseffekten?
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Jag kommer osökt att tänka på isbjörnen i Köpenhamn, under klimattoppmötet. Det var verkligen en riktig isbjörn, ett björnskelett ingjutet i is som skulle smälta under toppmötet, var det tänkt. Men det blev både minusgrader och snö. Isbjörnen fick en vacker vit päls och poängen blev en annan än den avsedda.Nu skall man förstås varken döma björnen på håren eller växthuseffekten på enstaka vintrar - kalla eller varma. Däremot vet jag att temperaturen kan gå upp och ner lite som den vill. 30-talets milda vintrar förbyttes under 40-talet i de kalla krigsvintrarna. Fast då hade världen förstås mer akuta problem att fundera över än eventuell uppvärmning och nerkylning.För egen del vet jag varken ut eller in, men tänker åtminstone inte bidra med ytterligare avkylning av jordens klimat. I varje fall inte förrän en god bit fram på vårkanten.I stället rekommenderar jag att man eldar för kråkorna! Jo, jag gör verkligen det. Jag har alltid tyckt synd om kråkfåglarna, i synnerhet vintertid. Alla pratar väl om bofinkar och talgoxar, stundom även om allt ifrån fasaner och örnar till svanar och påfåglar, men aldrig om våra vänner kråkorna. Deras muntra kraxande även den kulnaste vinterdag röner bara nedlåtande omdömen.Och så skall man inte ens få elda för dem!Vidare är jag motståndare till högenergilampor, eftersom dessa inte bara känns kyligare utan rimligtvis också är det. Den spillvärme vanliga lampor genererar blir ju just värme och får oss att mysa i januarimörkret.Eller så handlar det om någonting annat, till exempel ren och skär lathet från min sida. Mitt lilla förråd av extra, klassiska glödlampor får åtminstone ta slut innan det blir inköp av alternativ. Något annat vore ju slöseri!
Kråkorna bistås däremot belysning av annan typ, nämligen överblivna värmeljus från julen som jag brukar ställa ut på balkongen varje kväll. Två flugor i en smäll, men så gör ju inte heller en kråka någon vinter, eller hur det nu heter.Det får vara hur det vill med ordspråken. En betydligt kärvare fråga är hur man för dagen skall hantera växthuseffekten, eller rättare sagten bristen på densamma. Slokhatt eller pälsmössa? Promenadskor med galoscher och broddar eller grova pjäxor med tillhörande raggsockor?Svåra val för en äldre gentleman, men enkelt för en blå farbror. Det blir innetofflor, fotpall och pläd över benen! Nedsjunken i favoritfåtöljen med en kopp gott Earl Grey och kanske en mycket liten konjak, samt med en god Trenter-deckare i handen. Myshörnan är upplyst av en klassisk fotlampa och den matta 60-wattsglöden från Osram.