Vladimir Putins atomvapennostalgi

Den ryske presidentens löfte om satsning på kärnvapen är möjligen det sämsta beslut han tagit.

Norrköping2004-11-19 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
För en kort stund blåste östanvinden så kyligt att vi nästan kände oss förflyttade tillbaka till det kalla kriget. Eller kanske inte. Hade USA:s president George W Bush stolt låtit meddela att krigsmakten håller på att ta fram en helt ny generation kärnvapen hade den svenska pressen rimligtvis gått i taket. Men när hans kollega Vladimir Putin gör det samma är reaktionerna mer avmätta.
I och för sig - lite grand var det ju precis så under det kalla kriget. Sålunda väckte det långt mer protester i Västeuropa när Förenta Staterna placerade ut medeldistansmissiler på vår kontinent, än den tidigare sovjetiska utplaceringen - som den amerikanska politiken var ett svar på.
I vilket fall som helst känns onekligen Putins agerande en smula otidsenligt. Vad skall Ryssland med nya kärnvapen till, vem är den potentielle fienden? Dessutom har Ryssland faktiskt kvar en stor del av den sovjetiska atomvapenarsenalen - fullt tillräckligt för att bomba vilket land som helst till grus.

En annan fråga är förstås om presidenten ens talar sanning! Putin har låtit förespegla att krigsmakten håller på att ta fram ett närmast revolutionerande vapensystem, samtidigt som Kreml inte kan bjuda på några detaljer. PR-effekten hade onekligen varit större om Putin kunnat presentera en färdig missil. Tankarna går istället till Nikita Chrustjovs dagar vid makten, han som ljög vitt och brett om Sovjetunionens militära kapacitet. USA och omvärlden gick på det!
Om Ryssland är i behov av någon upprustning, så är det inte inom kärnvapensektorn. Stora delar av krigsmakten befinner sig fortfarande i fritt fall efter Sovjetunionens kollaps och moralen bland officerare och värnpliktiga sviktar betänkligt. Tillkortakommandena i Tjetjenien, den nominella övermakten till trots, talar sitt tydliga språk. Kort sagt har krigföringen varit lika ineffektiv som brutal och det motsvarar ganska väl Rysslands militära situation i stort.

Att söka rationella politiska förklaringar till kärnvapenplanerna räcker bara delvis, även om Putin inte är någon vettvilling. Han vet vad han gör och genom moderniseringspolitiken hoppas han nå åtminstone två mål. Dels påvisas statens militärteknologiska styrka, dels utgör agerandet en påminnelse om att Ryssland, sina ekonomiska problem till trots, jämte Förenta Staterna har en särställning i världen.
En mer prosaisk förklaring till Putins politik kan också vara att Ryssland av ekonomiska skäl tvingas till kvantitativ nedrustning också på kärnvapenområdet. Om ett stort antal äldre missiler då ersätts med ett mindre antal moderna kan presidenten lik väl framställa utvecklingen som en kvalitativ upprustning.
Vän av ordning noterar förstås det något bisarra i föreställningen att Putin skulle framställa upprustningen som en politisk framgång! Därmed tangerar vi en blind fläck hos presidenten. Uppväxt i den sovjetiska kärnvapenpatriotismens anda inser han helt enkelt inte att han genom sitt agerande signalerar en gammalmodig världsuppfattning, men indirekt också svaghet. Ryssland kan ta fram nya kärnvapen, men inte skydda civilbefolkningen för terroristattacker!
Läs mer om