Där fanns till exempel Wittek, bröderna Ebbesson, Dalaborg och Cedersborg. De flesta är nu borta och i vår tid vet man knappast, att de funnits. Det är dock så sent som på 1950-talet som alla fanns i full verksamhet. Odlingarna omfattade både grönsaker och prydnadsväxter och man specialiserade sig, i takt med att man blev allt kunnigare och fick allt större kundkrets. Min företrädare, stadsträdgårdsmästare Assar Johansson, berättade bland annat om den otroligt välkända orkidéodlingen Floraborg, som levererade sina produkter över hela Mellansverige. Det väckte mitt intresse för det försvunna företaget, som i dubbel bemärkelse varit så blomstrande under en ganska kort tid.
Mannen som startade trädgården hette David Lindskog och föddes 12 juli 1874. Fadern var skomakarmästare med verkstad och gesäller på Saltängen och han ville gärna, att sonen skulle studera och kanske bli präst. Så David gick på Högre Allmänna Läroverket några år, men tog inte studentexamen. Han ville hellre arbeta med händerna och praktiserade i trädgårdar vid Ståthöga, Adelsnäs (i tre år) och på Getå, som vid den tiden ägdes av Robert Nobel.
Ytterligare praktik fick han under två års anställningar i Tyskland, bland annat i Dresden, Leipzig och Erfurt. 1897 fortsatte han till England, där han förkovrade sig i yrket i Londongartnerier. Ett av hans minnen därifrån var, då han vinkade till drottning Viktoria, när man firade hennes 60-årsjubileum som regent.

<span class="mr">Orkidéerna gjorde David Lindskog känd
</span>Återkommen till Norrköping ville han starta en egen trädgårdsrörelse och med ett lån på 24 000 kronor från sin far köpte han år 1898 ett markområde på fyra tunnland intill vattenreservoaren i Borg. Där byggde han sitt första boningshus, "Gamla gården", och sina första växthus.
I restaurangen på Kneippkuranstalten arbetade den unga kontorseleven Anna Isakson och hon blev Davids fästmö och sedan hans hustru i september 1900. Åren 1901 och 1903 fick de två döttrar och trädgårdsrörelsen växte i samma takt, så att man 1908 kunde bygga det "Stora huset". Samma år föddes sonen Sture.
David Lindskog var en driftig företagare och rörelsen utvidgades successivt med nya, bättre växthus och drivbänkar. I odlingarna fanns bland annat dahlior, chrysanthemum, kallor, flamingoblommor, Asparagus Sprengeri och plumosus, Adiantum, rosor och orkidéer. Sina första orkidéer köpte han på auktion hos Robert Nobel på Getå och det var just på grund av sin odling av orkidéer, som Lindskog blev särskilt känd. De var exklusiva på den här tiden och Floraborg levererade till ett stort omland. Mycket gick givetvis till Stockholm och där var NK en storkund. I sortimentet fanns Cattleyor, Cymbidium och Cypripedium insigne. De sistnämnda såldes både som snittblommor och som krukexemplar och blev en mycket stor artikel. Därför var det som Assar Johansson med så stor respekt berättade om orkidéodlingen på välrenommerade Floraborg. Även stadens parker gjorde
ibland inköp av nya växter, bland annat 30 stycken dahliarötter för 35 kronor år 1922.
David och Anna Lindskogs sista barn föddes 1920, döptes till Margit och kom att kallas Gitt och det är hon, som år 2006 heter Gitt Enderlein och som berättat Floraborgs historia för mig.

<span class="mr">Lämnade över till sonen Sture
</span>Företaget utvecklades vidare och 1936 byggdes en flygel till huvudbyggnaden och år 1939 hade men fem anställda, 28 växthus med sammanlagt 8 000 kvadratmeter glasyta, 100 fruktträd och 35 000 rosenplantor.
Floraborg fortsatte ända fram under hela and-ra världskriget att vara en ledande orkidéodling och i en offert 1939 anges, att "från och med slutet av januari finns riklig tillgång till Cypripedium med långa stjälkar till ett pris på tolv kronor per dussin". Andra snittblommor och även en del grönsaker, som tomater när de var en nyhet, kompletterade sortiment.
David Lindskog blev ett aktat namn bland yrkeskollegorna och han var bland annat ordförande i Norrköpings Trädgårdsodlarförening och styrelseledamot i Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund. På grund av de goda språkkunskaperna togs hans tjänster i anspråk i internationella sammanhang, bland annat
i samarbete med den välkände förbundsjuristen Sven Rundqvist. Han blev också medlem i Kommunfullmäktige i Borg och innehade många olika förtroendeuppdrag.
Så småningom tog dock åldern ut sin rätt och 1944 lämnade David chefskapet till sonen Sture och i april 1952 avled han.

<span class="mr">Stor konkurrens från varmare länder
</span>Sture hade en oroligare bakgrund, bland annat tog han under en period tjänst i främlingslegionen i Afrika. Han tog också över under ett skede, när orkidéer och rosor blev mindre lönsamma. Uppvärmningskostnaderna steg rejält och efter freden kom stor konkurrens genom importen från varmare länder som Holland, Spanien och Kanarieöarna. Sture Lindskog prövade andra grödor, bland annat sallat, dill och tomatplantor och 1958 odlade han 6 000 cyklamenplantor.
Fortfarande var orkidéerna viktiga och under andra hälften av 1950-talet var 12 000 blommor av Cypripedium (nu heter den Paphiopedilum) insigne en normal årsskörd.
Försämrad lönsamhet saboterade resurserna till modernisering och anpassning till den nya tiden och när Sture avled år 1962 fanns ingen ekonomisk möjlighet, att fortsätta den lysande odlingsperioden i Floraborg.
Nu finns endast några få fruktträd och buskar kvar av den stora anläggningen. Alla andra spår är utraderade och snart är det knappast några Norrköpingsbor som ens känner till, att det har funnits en så välkänd och aktad trädgårdsrörelse här intill den gamla utrangerade vattenreservoaren, som numera kalla Borgsruinen.

<span class="mr">Kunglig hovleverantör
</span>Till historien hör också, att yngsta dottern, Gitt Lindskog gifte sig med blomsterhandlaren Gunnar Ekström (1909-1956), som hade ärvt den välkända Ekströms Hovblomsterhandel på Drottninggatan invid Oskar Fredriks bro. Han ägde också Cederborgs handelsträdgård, där arrendatorn Sven Carlsson huvudsakligen odlade rosor och chrysanthemum.
Gunnars far, Knut Ekström, som var född 1880 i Västervik, hade utbildats vid Adelsnäs trädgårdsskola och praktiserat vid Haga slott, Stockholms slott och Hults bruk. Sedan arrenderade han Stridsuddens trädgård i Kvillinge socken och 1914 inköpte han Cedersborg i Eneby, som till en början var en anläggning för fruktträd och bärbuskar, men där han byggde växthus och 1920 fick tillstånd att lägga vattenledning från stadens ledningsnät, så att Cederborg blev stadens största blomsterodling med stora växthus för rosenodling. År 1927 övertog han två blomsteraffärer i Norrköping, först vid Knäppingsborgsgatan 9 och sedan på Drottninggatan 2 med filial på Drottninggatan 60. Företaget blev mycket framgångsrikt och utnämndes till Kunglig Hovleverantör redan 1930.
Gunnar Ekström övertog rörelsen efter faderns död 1931. Han blev också en skicklig yrkesman, som förde blomsterhandeln ytterligare framåt, så att den blev en av de ledande i Sverige. När Eneby skulle exploateras till bostadsområde avyttrades dock handelsträdgården (en del blev ny parkmark) och några år efter det att Gunnar avlidit såldes också hovblomsterhandeln. Den siste ägaren blev blomsterhandlare Harry Granlund, som avslutade verksamheten omkring år 1995. Ännu ett stort trädgårdsföretag i Norrköping hade försvunnit.