Annars är Gusum mest känt för blixtlås, knappnålar, magnifika ljuskronor och mässingsdukar till industrin. Men också för förgiftad mark och svartlistat vatten - och så för den osannolika ekonomiska skandal som rullades upp i samband med att Gusums bruk gick i konkurs 1988.

 

Då var redan stora delar av verksamheterna sålda. Boliden hade köpt Metallverken och blixtlåstillverkningen var såld till ett konsortium.

Artikelbild

 

Manipulerade bokföringen
Under mer än tio år dessförinnan hade ekonomidirektören Harry Friberg manipulerat bokföringen i Gusum bruk. Direktören Lennart Torstensson var förmodligen väl införstådd med hur röda siffror förvandlades till svarta. Hur misslyckade affärer och sviktande orderingång till följd av vikande konjunkturer skulle gömmas bland siffrorna. Lån som först bokfördes och sedan försvann inför boksluten och lager som upphörde att redovisas till sitt rätta värde.

 

Lennart Torstensson tog en chans när han investerade på metallbörsen i England 1975. Några år tidigare hade det gått bra. Då blev vinsten 25 miljoner kronor, pengar som - skulle det senare visa sig - förts över till Torstenssons eget privata konto.

Artikelbild

 

I mitten av 1970-talet - när konjunkturen inom bygginsdustrin var vikande - gick det inte lika bra på metallbörsen. Det här var början på den manipulerade bokföringen. Ändå dröjde det mer än tio år innan Harry Friberg en dag samlade ihop sin bokföring och gick till polisen för att erkänna svindeln.

 

En kapitalismens kannibalism har affärerna runt Gusums bruk kallats, hur lån och försäljningar åt upp bruket samtidigt som pengar förts ut därifrån ned i privata fickor.

 

Revisorerna reagerade inte. Styrelsens medlemmar frågade inte. Alla litade på de två män som styrde bruket.

 

Vd utan insyn
Den ende vd:n som inte tillhört ägarfamiljen, Johan Holmgren, har senare hävdat att Gusums bruk var det sista riktiga bruket i svenskt näringsliv, styrt av Lennart Torstensson på ett brukspatriarkaliskt sätt. Johan Holmgren var vd från februari 1984 till mars 1987 och säger själv att han egentligen aldrig hade någon riktig insyn i bokföringen.

 

Inte heller sonen Hans lär ha haft någon större insyn i ekonomin, trots att han under sina år som vd tecknade firman ensam. Hans Torstensson kallades hem från Motala och tjänsten som direktör på en redskapsfabrik när pappa Lennart Torstensson gick i pension 1977 och var vd fram till dess att Johan Holmberg tog över 1984.

 

- Ekonomin var sådan att det inte gick längre, tider och konjunkturer var sådana att det var hårt, säger Hans Torstensson som förklaring till konkursen.

 

Hans anfader Magnus Westerberg blev delägare i Gusums bruk på 1700-talet. Sedan dess har först familjen Westerberg och slutligen familjen Torstensson dominerat ägandet. Deras aktier motsvarade 70 procent av rösterna vid bolagsstämmorna åren före konkursen.

 

Förlåtande
När man frågar Gusumsbor verkar det nästan som att de bägge männen vid makten är förlåtna. De gjorde ändå så att bruket blev kvar längre än vad det kanske annars hade blivit.

 

Även Hans Torstensson är inne på samma linje.

 

- Vi hade för många verksamheter och var för små. Jag tror att man hade behövt gå ihop med någon som var större när man var så liten som vi var då.

 

Trots de manipulerade årsredovisningarna lyckades ledningen för Gusums bruk i början av 1980-talet ge ut sammanlagt 45 000 nya aktier i en nyemission. 30 000 aktier erbjöds större aktörer på marknaden och 15 000 erbjöds allmänheten. Många av brukets arbetare satsade sparpengarna och köpte aktier för 150 kronor styck.

 

Fem år senare var aktierna inte värda någonting.

 

På Bruksmuseet på andra sidan E 22 säljer man ut hårnålar, knappnålar och säkerhetsnålar i sina originalförpackningar. Än är inte sista blixtlåset stängt.