Det lät till en början för bra för att vara sant: Under semestern fick kriminalkommissarie Jan Staaf, som leder mordutredningen, ett mejl från en kvinna som påstod att det fanns blodfläckar i ett trapphus i centrala Linköping.

Kvinnan påstod även att en väninna till henne hade sett blodfläckarna den 19 oktober 2004 - dagen då åttaårige Mohammed Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svenson mördades på Åsgatan.

Under de drygt sju år som har gått sedan dådet hade dock väninnan låtit bli att berätta för polisen vad hon sett.

- Den här personen har inte hört av sig eftersom hon inte velat bli inblandad i en polisutredning. Hon kanske inte heller trodde att iakttagelsen var så viktig. Det är ganska vanligt att vittnen inte tror att deras iakttagelser är viktiga, istället för att låta oss inom polisen göra den bedömningen, säger Jan Staaf, som till en början var tämligen skeptisk till mejlet:

- Jag undrade om det verkligen skulle finnas några spår kvar efter så lång tid. Men när kvinnan som skickade mejlet förklarade att hon själv varit på platsen och sett spåren blev jag extra exalterad.

Kunde du bedöma brevskrivarens trovärdighet?

- Det fanns ingen anledning att ifrågasätta hennes trovärdighet. Hon var hur seriös som helst.

För snart två veckor sedan, på förmiddagen den 19 juli begav sig Jan Staaf och en kriminaltekniker till det aktuella trapphuset, som ska ligga blott cirka 400 meter från brottsplatsen. Det visade sig då att kvinnan som skickat mejlet hade haft rätt. Det fanns verkligen ett par mindre blodfläckar, fullt synliga på en vägg i trapphuset.

- Man kunde se små, små droppar. De satt långt ner på en vägg och det kanske var därför som de inte har städats bort. En vägg kanske inte städas lika väl som ett golv, säger Jan Staaf och fortsätter:

- Vår tekniker tyckte att det verkade vara blod och han kunde med hjälp av en tops säkra ett prov. Jag beslutade sedan att provet skulle skickas till SKL för analys.

Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, har ännu inte lämnat något analyssvar till polisen. Förundersökningsledaren, som önskar ett snabbt besked från laboratoriet, sticker dock inte under stol med att han hoppas att blodspåren ska matcha dubbelmördarens unika dna-profil, som säkrades på en butterflykniv efter dådet.

Vad skulle det innebära för utredningen om det är dubbelmördarens blod som ni har hittat i trapphuset?

- Det skulle innebära att vi har fått fram en fantastisk pusselbit. Vi kan då ta reda på vilka som har bott i huset och vilka vänner och bekanta som de har. Gärningsmannen kan själv ha bott i fastigheten eller i varje fall haft en vän eller släkting som bott där.

Det är sedan tidigare känt att polisen misstänker att dubbelmördaren bodde i närheten av Åsgatan vid tiden för brottet. Enligt den teorin är det även troligt att han i uppjagat tillstånd snabbt återvände till sitt hem efter att ha knivhuggit de två offren till döds.

- Vi vet att gärningsmän efter ett sådant här brott gärna söker sig till en plats där han känner sig säker. Det kan till exempel vara en bostad.

Jan Staaf vill av utredningsskäl inte säga exakt var det aktuella trapphuset ligger eftersom det skulle kunna påverka andra vittnen som ännu inte hört av sig till polisen. Han säger dock att trapphuset ligger utefter den flyktväg som polisen misstänker att mördaren tog - något som gör fyndet extra intressant.

- Människor har ringt till oss tidigare och berättat om diverse blodspår. Men det här tipset är speciellt, för det stämmer med den teori vi har när det gäller vilken riktning gärningsmannen tog efter dådet. Nu håller vi tummarna.