För nästan tolv år sedan skrev jag en lång text om Rönnells Antikvariat i Stockholm. Jag skildrade det som en ny slags kulturinstitution. När personalen fick ärva antikvariatet skapade möjligheten för en utveckling som antikvariatsbranschen inte sett på länge. Vid sidan om det vanliga införskaffandet och saluförandet i äldre eftersökt litteratur och bokverk med samlarvärde började man också sälja förlagsnya böcker från små och mellanstora förlag, man startade egen bokutgivning, under en kort period även nättidskrift, en blogg och blev scen för litterära evenemang, utställningar och konserter. Kort sagt: Rönnells gjorde saker som varken bibliotek, bokhandlar eller teatrar mäktade med.

Här finns fler böcker än i de storförlagsdominerade bokhandelskedjorna med minimal lagerhållning, här finns fler böcker än i de utgallrade biblioteken – som idag lika mycket tjänar som fritidsgårdar för unga och gamla med goda och gratis surfmöjligheter – och här skapades en scen med framträdanden, uppläsningar och releasefester flera gånger i veckan som gjorde Rönnells till ett litterärt centrum, inte bara i Stockholm. Att kliva in på Rönnells är som att delta i Sveriges litterära liv, precis som på den årliga bokmässan i Göteborg, men inte på det högröstade hetsiga sättet som kännetecknar mässan utan genom att ge varje besökare den tid som behövs.

Häromveckan gjorde jag ett hastigt besök och köpte en 50 år gammal bok av Sven Lindqvist och en förlagsny bok av Gunnar Harding. Jag tar det som exempel. Inte i någon annan bokhandel skulle jag kunnat finna dem båda.

Det har gått tack vare ideella insatser, låga löner och generös sponsring. Rönnells har också fått litteraturstöd – precis som andra kommersiella förlag – för en del av sina utgivna böcker och ett blygsamt stöd för en del evenemang. Men i det stora hela utan något som helst samhällsstöd.

2010 firade antikvariatet sitt 80-årsjubileum genom att genomföra 80 evenemang på lika många timmar under tre fyra hektiska dygn.

Men nu hotas denna kulturpolitiskt viktiga institution när hyresvärden – en av de generösa sponsorerna – meddelat att det är dags att ta ut marknadsmässiga hyror. Eftersom Rönnells ligger på Birger Jarlsgatan i, ett par kvarter från Stureplan så får de kommersiella möjligheterna – för fastighetsägaren – betraktas som goda.

Men kulturpolitiskt innebär det en betydande förlust – för alla.

Naturligtvis kan man tycka att Rönnells nu i ett dussin år visat sin entreprenöranda, sin kreativitet och häpnadsväckande utvecklingskraft precis på det sätt som dagens kulturpolitiska makthavare kräver. Och att kulturpolitiker både statligt och lokalt av alla kulörer borde skynda till för att skapa möjligheter till fortlevnad, ungefär på det sätt som man hela tiden räddar Dramaten, Operan eller Nationalmuseum. Men här föreligger ett strukturellt problem. Dessa institutioner är inlemmade i den kulturpolitiska strukturen medan Rönnells inte är det. Så här krävs det nytänkande, politisk handlingskraft, ja kanske till och med kreativitet.

Det är nu det finns anledning att bli orolig. Kulturministern Lena Adelsohn Lilijeroth (M) meddelar DN att hon visst känner till Rönnells, har varit där som kund men inte alltid fått hittat det hon sökt. Jag har full förståelse för att hon inte kan bedriva ministerstyre men det verkar som hon uppfattar Rönnells som en bokhandel bland andra.

I så fall har hon fel och som kulturminister borde hon veta bättre.

I den statliga litteraturutredningen, vars förslag Adelsohn Liljeroth presenterade under fjolårets bokmässa, heter det bland annat: "Vår slutsats är följaktligen att den fysiska bokhandeln ofta kan ha ett mervärde för läskulturen i Sverige som går utöver det rena tillhandahållandet. Främst ligger detta i det fysiska mötet med och kring litteraturen som bokhandeln ger utrymme för. En samtida kulturpolitik bör kunna ha som mål att stödja och utveckla dessa mervärden. Även i branschen talas det om att den bokhandel som ska klara konkurrensen från nätet måste ta tillvara de fördelar som det fysiska rummet kan ge. Den personliga bokhandelns särskilda atmosfär, dess funktion som mötesplats och som arena för evenemang får i denna utveckling ökad betydelse."

Till detta var kopplade särskilda förslag om utökade resurser till evenemang i bokhandeln. En litteraturpolitisk debattör som idéhistorikern Rasmus Fleischer konstaterade att Rönnells hade skäl att jubla.

Och det har de. Om de nu har tid och råd med det.

Rönnells litterära evenemang har fått spridningseffekt. Antikvariatet i Norrköping är en bland många som följt efter i spridandet av en litteraturkultur. Så att låta Rönnells framgångsrika och eftertraktade pionjärverksamhet gå förlorad skulle hämma utvecklingen för det litterära klimatet i hela landet.

Och det har vi inte råd med. Rönnells Antikvariat har under 2000-talet givit oss en sällsynt sak: värdefull kulturpolitik för vuxna.