Leif Eriksson tvekade aldrig när han för några år sedan blev utsedd till ny vapenmålare vid Kungliga slottet.

– Jag kände att om konungen kallar så får man ställa upp, säger han med ett skratt.

Att arbeta åt hovet innebär inte som man kanske kan tro ett arbetsrum på det kungliga slottet i Stockholm. För konstnären Leif Ericsson betyder det att jobba på distans från ateljén i lägenheten i Norrköping. Där pryds väggarna i det kombinerade vardagsrummet/ateljén av tavlor med naturmotiv. Mitt i rummet står ett stort arbetsbord där penslar och färgtuber avslöjar ett konstnärligt hantverk. På en bokhylla står tre vapensköldar på rad, alla med olika traditioner och symbolspråk. En ska delas ut till prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland och det senaste tillskottet i kungafamiljen. Prinsessan Estelles sköld, som Leif Ericsson arbetat med från och till i 14 månader, pryds bland annat av Sveriges tre kronor, folkungaättens lejon och Östergötlands eget landskapsvapen samt en prinsesskrona som markerar hennes kungliga rang.

Artikelbild

| Prinesessan Estelle firar sin ett-årsdag, den 23 februari 2013.

– Den stora utmaningen med yrket är just kravet på noggrannhet och tålamod. Man måste vara väldigt stadig på handen, det går inte att göra fel och det kan ibland kännas frustrerande, säger Leif Ericsson.

Lång tradition

Traditionen med kungliga vapensköldar har en lång historia i Sverige som också är ett av få länder i världen där traditionen fortfarande lever kvar.

– Personligen ser jag det som ett kulturarv som jag tycker att man ska vara rädd om och ska förvaltas även om vi såklart ska förändra det, säger Leif Ericsson.

Artikelbild

Vald av kungen

"Det är en glädje att kunna gratulera nu Dig till att av H.M Konungen ha blivit utsedd att måla serafimerskölderna". Brevet från hovet är inramat och pryder bokhyllan i ateljén. Det var 2006 som Leif Ericsson blev utvald av självaste kungen till att tillverka serafimersköldar till de som tilldelas ordern. Den tidigare vapenmålaren, eller heraldikern som det också kallas, kunde inte fortsätta måla och Leif Ericsson blev rekommenderad. Bland många konstnärer fick ett par stycken uppdraget att göra en sköld utifrån samma förlaga och sedan valde den kungliga majestätsordern ut kungen ut den han tyckte mest om.

- Då är det mycket som snurrar i huvudet. Man blir naturligtvis jätteglad, det är en stor ära att få ett sådant uppdrag. Sedan blir man nervös, ska jag klara av att måla de här sköldarna?

Många regler

När vi besöker ateljén är det dags att signera baksidan av Prinsessans Estelles sköld. Där är kravet på hållbarhet inte lika högt och då arbetar Leif Ericsson på fri hand. Med en pensel blandar han oljefärg med guldockra och några droppar liquin som får färgen att torka snabbare.

- Det som är svårt med vapensköldarna är just att skriva text. Skriver jag på framsidan så måste jag mäta för att få det exakt och det är mycket tidskrävande och svårt att skriva just guldbokstäver.

För en konstnär kan just den konstnärliga friheten kännas rätt begränsad när det kommer till att måla vapensköldar. Serafimersköldarna innehåller flera symboler och traditioner och det finns alltid en förlaga som man måste utgå ifrån.

- En konstnärssjäl kan känna sig väldigt styrd. Jag kan inte välja teknik eller underlag och jag får inte ändra motiven. Men lär man sig vad traditionerna betyder och vad symbolerna står för så får man också en känsla för hur man kan sätta sin egen personliga prägel på det.

Leif Ericsson är nummer 13 i ordningen av konstnärer som haft uppdraget. Själv säger han att om man tittar noga på tidigare sköldar så kan man se vem som varit konstnär genom att till exempel titta på hur penseldragen utförts.

Vad hoppas du ska känneteckna dina sköldar?

- Jag hoppas att man kommer att säga att sköldarna var levande och att man kan se att det är en naturmålare som har gjort den.

För det är just det Leif Ericsson är. En konstnär som trivs bäst med att måla natur och djur och som han har viss hjälp av vid vapenmålningen. Inom heraldiken finns det nämligen många fabeldjur som till exempel lejon, gripar och örnar. Varje år målar han upp till fem sköldar och i april varje år vid ett så kallat ordernskapitel så visas sköldarna upp vid Kungliga slottet. Då samlas de tjänstemän som jobbar med ordnarna och medaljärenden tillsammans med kungliga majestätsordnern med kungen som stormästare.

-Det är alltid nervöst. Då berättar jag om jag har gjort några konstnärliga val och vad de betyder och ibland ställer kungen frågor om han har tid.

Efter att sköldarna visats upp så hängs de i Serafimersalen på Kungliga slottet, men tiden där är begränsad. När innehavaren av en sköld avlider så flyttas den till serafimerorderns egen kyrka, Riddarholmskyrkan i Stockholm, där det idag finns omkring 700 sköldar. Där hänger bland andra Napoleons sköld. Bakgrunden till det är att Napoleon och Jean Baptiste Bernadotte stod varandra nära, till exempel så blev Bernadotte utsedd till marskalk av Frankrike när Napoleon utropade sig till kejsare 1804.

- Förra året var jag i Riddarholmskyrkan och höll i Napoleons sköld och då kunde jag verkligen känna historiens vingslag. Att sedan tänka att nu är det jag som målar de nya skölderna, det är en märklig känsla men mycket spännande, säger Leif Ericsson.