– Jag minns inte riktigt när jag började skriva på boken, men tror att det tog mig tre år att bli färdig. Den har i vilket fall legat klar i ett år, säger han i mobil från Göteborg.

Jag når honom under en rast mellan ett par lektioner på universitetet. Han har planer på att bli gymnasielärare och ska lägga en pedagogikkurs till tidigare studier i litteraturvetenskap, svenska, idéhistoria, sociologi och statsvetenskap.

Men dagarna runt terminsstarten har också präglats av debuten. Drömmen om att ge ut en bok har funnits där sedan han började att intressera sig för litteratur i tjugoårsåldern och när det gäller framtiden väger skrivandet allra tyngst. Det kommer att dröja innan han släpper något nytt, men en roman och en diktsamling ligger redan färdiga.

Artikelbild

– Tidigare spelade jag hockey, men när jag slutade tog intresset för böcker över. Något som jag fick hemifrån, då både mamma och pappa är bibliotekarier, säger han.

Han är uppvuxen i Norrköping – föräldrarna Conny och Christina var under många år verksamma vid Stadsbiblioteket. Men de senaste åren har han hållit till på västkusten och bott omväxlande i Göteborg och Tanumshede.

Karl Petter förklarar att det inte är helt lätt att redogöra för innehållet i romanen. Den handlar om nomadiserande människor som som går under just benämningen letarna. Berättelsen saknar plats- och tidsangivelser och huvudpersonen är en icke-namngiven kvinna, som befinner sig på spaning efter efter en Gud.

– Men så behöver det inte vara. Letarna kan egentligen söka efter vad som helst, säger han

Man anar ett civilisationskritiskt drag och att sökandet är ett sätt att undkomma en tillvaro som präglas av urbanitet och teknikhets.

– Letarna påminner om luffare och ställer sig mot staden och teknisk utvecklig, säger han.

Bland inspirationskällorna finns Harry Martinson och en roman som Vägen till Klockrike har påverkat honom.

– Men jag är också påverkad av buddhismen i en roman som Hermann Heses Siddartha. Det gäller särskilt huvudpersonens språk som är enkelt, naivt och ärligt, säger han och förklarar med ett skratt att boken inte innehåller särskilt många spår av den ironiska generationen.

Men boken är också en syntes av hans egen bildningsgång och resultatet av ett intresse som omfattar religiösa föreställningar och utläggningar av litterära teoretiker som Roland Barthes.

– Men egentligen handlar väl skrivandet om att hitta ett språk, säger han.

Det låter nästan som ledmotivet för hans debutverk.