– Jag hoppas ni kan höra oss här inne i hörnet, säger Karin Veres, SON:s chef och konstnärlige ledare där hon står en trappa ned i Louis De Geer och ser över det församlade pressuppbådet.

Ja, omständigheterna var blygsamma men tillfället stort. Inte nog med att orkestern inom kort skulle framföra Allan Petterssons fjärde och sextonde symfoni. Eller att det var första utgivningsdag för inspelningen av Petterssons nionde symfoni – det tredje albumet där Christian Lindberg dirigerar SON när de spelar Allan. Eller att man i foajén kan se Gunnar Källströms inkännande fotografier av kompositören, nej nu var det fråga om lanseringen av ett nytt stort inspelningsprojekt som omfattar ytterligare sju av Allan Petterssons symfonier under de närmaste fem åren. 2018 ska det resultera i en cd-box med samtliga inspelade symfonier samt tre dokumentärfilmer och en planerad turné i Europa.

Karin Veres var den första att ställa, och själv besvara frågan, varför man ägnar Allan Pettersson sådan uppmärksamhet.

– Alltfler har under åren upptäckt Allan Petterssons storhet och vi har fått fantastisk respons från vår publik, säger hon.

Norrköpings Symfoniorkester har fått lovord för sina inspelningar av Allan Petterssons musik. Men den stora vapendragaren – med dirigentpinnen som vapen –och promotorn för Allan Pettersson är sannolikt Christian Lindberg, som ännu en gång jämförde honom med Gustav Mahler.

– Allan Pettersson är en av de stora 1900-talskompositörerna. Jag upptäckte det på nytt när jag samtidigt ägnade mig åt hans första och andra symfoni. Jag kände skuld: varför har jag inte förstått hur fantastisk musik det här är förrän nu, säger han och tillägger att detta projekt vore omöjligt utan ett skivbolag tillgivna riktiga utgivningar av hög kvalitet.

Vilket osökt lämnar över ordet till skivbolagsdirektören Robert von Bahr, vars etikett BIS står för både de tidigare och framtida utgivningarna.

– Jag är väldigt tacksam gentemot orkestern. Det här är ett projekt som bara kan åstadkommas här. Vi är helt beroende av våra artister, av musikerna. För att framföra Allan Petterssons verk krävs så mycket av dem, inte minst tekniskt. Utan detta engagemang skulle det inte gå. Beröm och ära till Norrköpings Symfoniorkester.

Robert von Bahr berättar också om sina kontakter med Allan Pettersson. Missmodig och sjuk ville han inte längre ha sina verk uppförda av Stockholmsfilharmonikerna. Han ville inte heller ta emot besök. men de talades ofta vid på telefon. Under en period ringde Allan Pettersson till honom varje natt, men då kunde han inte tala utan bara skrika av smärta.

– Han hade sådana smärtor och ångest, det måste ha varit fruktansvärt, berättar han om kompositörens kroniska ledinflammationer.

Symfoniorkesterns nya skiva innehåller också Peter Berggrens dokumentärfilm om Pettersson, gjord 1973-78, där han berättar om sin materiellt och känslomässigt fattiga barndom på Södermalm i Stockholm.

Innan pressträffen, som samlat många internationella journalister, avslutas med filmvisning samtalar jag med Stig Jacobsson.

– Det här är det största projektet som orkestern någonsin givit sig in i, säger Stig Jacobsson som har skrivit om Norrköpings Symfoniorkesters historia.

Hos Norrköpings Symfoniorkester har Allan Pettersson fått ett andra hem.

– Ja, eller varför inte första, efter det han hade hos Stockholms filharmoniker. SON är inte den bästa orkestern i världen men de har den rätta glöden, inställningen och attityden som gör dem perfekta för det här projektet,, säger Robert von Bahr.