Videon är inte längre tillgänglig
Burskap är en gammal titel som förr hade stor betydelse. I dag innebär den främst ära för de hantverkare som får ta emot den. Man blir också upptagen som medlem i Hantverkande Borgerskapet.
– Det är märkligt att man inte släppt in några kvinnor tidigare. Det är ju så självklart i dag med jämställdhet, säger Jenny Lindahl.
Hon tilldelades sitt burbrev vid en ceremoni i Norrköpings rådhus strax före jul.
– Jag ser det som en ära att ha fått det här. Särskilt eftersom jag blev en av de första tjejerna som fick det. Och det är kul att den här traditionen finns kvar, säger hon.
Men något större uppsving i affärerna förväntar hon sig inte att det blir.
– Jag tror inte att folk riktigt förstår vad burskap är, säger hon.
Jenny Lindahl startade med möbelrenovering på Nibbes 1996. Ett par år senare tog hon över verksamheten och 2008 flyttade hon den till Åby, till ett hus med plats för både bostad och verkstad.
Jenny arbetar både med möbelrenovering och med tapetsering - något som inte så många andra gör. Det är vanligare att de båda yrkesgrupperna samarbetar.
– Men jag hade förmånen att få lära mig båda delarna och tycker det är kul, säger hon.
Hon har en förkärlek för gamla möbler, eftersom de ofta har bättre kvalitet än nyproducerade. Återbruk är också något som ligger henne varmt om hjärtat.
– Jag brukar råda folk att köpa begagnat. Och i dag går det att hitta gamla möbler billigt, säger hon.
De låga priserna gör att fler har råd att lämna in saker för renovering. Men många tycker också det är roligt att fixa på egen hand. Det märks inte minst på Jennys egna kurser i möbelrenovering.
– De blir fulltecknade direkt. Jag skulle kunna ha kurser varje dag om jag ville, säger hon.
Redan som barn, ute vid lantstället i Näkna tyckte hon om att hålla på med verktyg.
– Min morfar var händig. Jag var nog inte mer än sex år när han satte en kniv i händerna på mig och uppmuntrade mig att tälja, berättar hon.
Några år senare lät han henne pröva yxan också.
– Jag skulle själv varit lite tveksam till att sätta en kniv eller yxa i händerna på mina barn i den åldern, men han tyckte väl att jag var redo och såg väl att jag klarade av det, säger hon.
I skolan var det träslöjd som hon gillade bäst. Och det föll sig naturligt att hon valde att slå sig på möbelrenovering.
– Jag valde lärlingsvägen i stället för att gå en utbildning. Jag tycker det är bättre. Då lär man känna kunderna och den stad där man ska arbeta, säger hon.
När Jenny startade fanns det flera hantverkare i samma bransch i Norrköping med omnejd. Men med åren har konkurrenterna blivit allt färre.
– Det är ju ett tufft jobb fysiskt. Det passar inte alla. Och man blir ju inte miljonär på det, men det är roligt. Det väger upp, säger hon.
Under åren har hon haft en salig blandning av märkliga uppdrag.
– Mitt allra första jobb var att renovera en illaluktande skänk där det bott råttor. En gång ville en kund ha hjälp att laga några soffkuddar i skinn som fallit av ett släp och blivit överkörda på motorvägen. Och nyligen fick jag renovera dynorna i en hiss. Jag stod en hel helg och jobbade i den där hissen, berättar hon.
Men hon har ett drömuppdrag som fortfarande hägrar.
– Det skulle vara att få ta sig an ett slott i behov av renovering och att i lugn och ro få fixa i ordning ett rum i taget. Det vore kul, säger hon.