– Det pratar de om fortfarande. En del trodde att vi var jätterika som hade så mycket godsaker, men vi drev ju värdshus så för oss var det ingen stor grej, säger Maria innan hon försvinner ut i köket för att titta till maten.
I matsalen är det dukat och klart för ett 20-tal klasskamrater. 1963 började de i första klass på Åbymoskolan, och följdes åt ända upp i högstadiet på Hultdalskolan. Sedan dess har de mer eller mindre hållit kontakten. Ett gäng bor kvar i Åby och träffas regelbundet, andra har varit med på återträffarna de haft då och då genom åren.
Plötsligt dyker Maria upp igen, från ett helt annat håll än hon försvann. Med sig har hon de första gästerna – Torbjörn Carlzon och Roger Lejonbakk. Torbjörn har inte varit med på de senaste träffarna, så de flesta av dem som kommer i kväll har han inte sett på många år. Roger däremot, tillhör Åbygänget och har regelbunden kontakt med många av de gamla kompisarna. Han berättar att klassen hade en träff på Stenkullen så sent som 2014.
– Då var vår gamla klassföreståndare med och visade Super 8-film från den tiden, säger han.
Roger har starka barndomsminnen från Stenkullen.
– Det var ju skitspännande att komma hit, det såg precis likadant ut som det gör nu.
Ute i trädgården har fler gäster börjat samlats, uppenbart glada över att återse varandra. Till synes gladast av dem alla är Tor Rask. Honom har Maria känt ända sedan lekskolan, precis som Yvonne Björkman och Marie-Louise Jonsson. De minns också de där sommardagarna på Stenkullen, med lek och mycket glass.
– Några av oss har badat i fontänen, berättar Yvonne.
– Några av oss har nog ramlat i också, säger Marie-Louise.
Men den här kvällen blir det inga bad, det är de överens om.
Första gången klassen kom hit gav de Marias föräldrar en stor tupp som de skapat tillsammans. Den sitter fortfarande uppe på väggen i värdshusets hall.
– När man kommer tillbaka hit är det som att tiden har stannat, säger Yvonne.
Huset är från 1800-talets mitt och interiören stämmer väl överens med den tiden.
– Maria har alltid varit givmild. Hon var ute och reste mycket och vi fick alltid presenter när hon kom hem, berättar Eva Ekdahl som slutit upp vid kompisarnas sida.
Hon minns särskilt en gång, då flickorna fick sidensjalar och pojkarna varsin kalott som de mer än gärna hade på sig. Kort efter att hon sagt det gör Kjell Fredriksson entré, iklädd just en av nämnda kalotter, och ett litet jubel utbryter.
En av de sista gästerna att anlända är Tomas Andersson, som driver trollerimuseet i Sandviken i Kolmården. Han brukade uppträda i Las Veg as under artistnamnet Tim Star, men sedan han flyttade hem till Sverige igen har han varit en av dem som tagit initiativet till att umgås. Viljan att ses verkar däremot vara genomgående.
– Jag känner trygghet i den här klassen, nästan familjekänsla, säger Eva Ekdahl.
Efter mingel med bubbel och snittar, tar klassen en promenad genom trädgården, som – trots att den en gång i tiden klövs på mitten av E4 – känns helt enorm. I ett gammalt lusthus samlas de och trycker fnissande ihop sig för ännu ett klassfoto.